Jag och ensamheten.

vida är så himla otroligt söt. hon har blivit en riktig pratkatt. hon mjauar, eller vida mjauar aldrig, hon gör ett annat pratande läte, men mycket mer än tidigare. och hon tittar på mig och verkligen väntar på att jag ska svara henne. det är som att hon tror att vi pratar exakt samma språk. kanske för att jag brukar mjaua tillbaka till henne och inte prata människospråk (?).
kanske kan jag kattspråket? är det därför hon väntar tills jag svarat innan hon fortsätter med det hon ska göra?
i alla fall så sprang hon omkring och hoppade bland mina mattor idag, som för övrigt är hennes favoritsysselsättning förutom att sova, och hon busade med mina händer för att sedan bokstavligen dyka in under mattan och gömma sig! hon tar framtassarna och tar sats med bakbenen för att komma långt in under mattan, haha.

kolla bara så söööööt! <3.