Jag och ensamheten.

mailet från psykologen löd ungefär såhär:
gå inte till jobbbet.
stanna hemma.
tid till psykiatriläkaren på torsdag.

jag känner mig en aning lugnare, det jobbiga är bara att berätta sådana saker för jobbet.
så en sjukskrivning är på gång, men innan torsdag är inget bestämt.

psykologen har inte svarat på mitt mail. hon brukar vara snabb på det, så jag hoppas att hon inte är höstledig denna vecka. det skulle vara sämst, för min del. annars har jag varit inne i stan en kort liten sväng idag, bara för att gå ut från huset, men jag var mest irriterad och trött. jag orkar inte.

jag har migrän.
och det här gör mig ledsen.

under kvällen har jag skrivit och skickat iväg ett mail till psykologen. jag behöver en sjukskrivning och det är illa kvickt innan jag ligger i fosterställning dygnet runt och gråter.
så jag hoppas på svar på måndag och ett möte med min läkare på psykiatrimottagningen och en sjukskrivning på det.
jag vet att ni tycker att jag borde kunna stå ut fram till jul, men så är det inte.
min kropp säger ifrån. jag vet att det är läge om att be om en sjukskrivning. jag vet att jag inte ska stå emot de här starka signalerna.
så jag måste göra det som känns rätt. jag kan inte tänka på vad jag borde och inte borde göra, vad jag borde och inte borde orka. jag känner igen min kropps beteende och jag vill stoppa det innan det går för långt.

jag är så kär i julia att det inte är riktigt klokt.
hon är det absolut bästa som finns.
och hon är min.
det var som julia och jag pratade om idag. att helt plötsligt kommer man på hur sjukt kära vi är, hur sjukt mycket vi älskar varandra.
jag vet att du är rätt, helt rätt.
det är dig jag vill somna och vakna intill i resten av mitt liv.
du är min och jag är din. och aldrig ska jag sluta älska dig.

<3.

den här helgen har jag varit ledig och jag har spenderat varenda sekund med julia.
vi har bowlat med julias familj, vi har bakat lussebullar, vi har tittat på filmer, bastat och vi har pluggat kemi och musik.
precis som en ledig helg ska vara. det var hundra år sedan jag var ledig en hel helg.
nu känner jag mig utvilad, men är på dåligt humör för imorgon jobbar jag min natt på KS.

dessutom höll jag på att få ryggskott igår när jag gick ner för trappen. jag kände att det var sådär precis att det inte slog till och blev ett ryggskott. det känns inte roligt alls. det var samma tid förra året som jag fick mitt ryggskott och fick vara sjukskriven två månader.
det ser inte bra ut.

plugga är det ända rätta efter jul.
trots att det kommer göra mig extremt ledsen att flytta. <3.

idag firar vi fyra månader, min älskade och jag. <3.

julia har kemiprov i veckan och jag tänkte att jag skulle hjälpa henne att plugga det slutade med att jag läst igenom hela kapitlet och sammanställt 61 frågor och svar i ett häfte. jag som inte fattar någonting om kemi..
jag saknar att plugga.
att få använda hjärnan.

mitt jobb är kaos nu. jag vill bara gå hem och gråta varje dag.
jag älskar den lilla flickan och arbetskamraterna.
resten vill jag bara spy på.

tanken av att plugga i örebro, att bo ett och ett halvt år så långt ifrån julia gör mig gråtfärdig bara jag tänker på det.

jag är trött hela tiden och orkar ingenting.
och jag har fått sådär ont i ryggen igen, så ytterliggare ett ryggskott är något jag bara väntar på.

höstångesten kryper allt närmre när jag borde vara glad.

jag har aldrig någonsin känt ett så stort behov av rutiner, som min kropp behöver nu. och jag är ändå rutinberoende för att fungera. jag har alltid kämpat emot det, för att det helt enkelt inte går med jobb och annat.
men utan rutiner är min kropp aldrig ledig. min kropp slappnar aldrig av.
och nu vill den bara stänga av sig.
hela hela tiden.
batterierna är slut.
det finns ingen laddare.

jag rivs itu inuti.
splittrad.

det är tre minusgrader utomhus
och min lägenhet är inte längre min, allt som gör den till min är borta. det känns så konstigt. och konstigt att sälja den, det är ju min lägenhet, hur ska någon annan kunna göra den till sin?

julia är borta på egna äventyr och kommer inte förrän imorgon. och jag ska sova i det rum jag bodde i, i de tidiga tonåren. rummet som har många hemska minnen. det känns ju sådär lagom roligt.

men det är fredag och jag är ledig.
det är väl alltid något :).

Jonas gardell gästar malou denna vecka i efter tio på fyran. just denna vecka som handlar om autism, asperger och adhd. är det inte det bästa?!
<3!

min flickvän är så sjukt snygg. ni skulle bara veta hur snygg hon egentligen är.
hon trippar omkring här hemma lång och smal och söt. i underkläder eller i kläder.
nya snygga glasögon och håret nyplattat och snyggt hår. hur snygg som helst osminkad som sminkad.

och så vågar hon påstå att det är jag som är snygg.


<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3!

i förrgår var det två månader sedan jag och julia förlovade oss.
det känns så fint det här livet med julia. förut kunde jag aldrig tänka mig själv i framtiden, eller ha några framtidsdrömmar över huvud taget.
men med julia vill jag ha så många drömmar som det bara går. vi sitter ofta och pratar om hur vi ska ha det. och det är så fint. jag blir så glad. jag blir så glad för att jag äntligen kan se mig själv in i framtiden och inte bara för en dag framåt.
<3.



och just nu håller jag på att packa ihop här hemma. jag har nyss städat ur hela förrådet. men det är mest saker som ska kastas. men nu står det helt tomt där inne. och än mer saker här i lägenheten. men, snart försvinner även allt här.
min älskade lilla lägenhet<3.

idag är ingen vanlig dag för det är världens bästa sara - dag.

GRATTIS FINA DU!

igår var sofia här. hon är hemma från norrköping och jag vet inte när det var jag träffade henne senast. sjukt länge sen i alla fall. tyvärr blev det ingen lång visit eftersom att jag skulle iväg och jobba. men lite te, lite mat och lite prat hann vi med. :). <3.

vill ni höra mig klaga lite nattjobb igen? det ska jag nämligen göra nu. för jag jobbar natten som kommer. hemskt är vad det är. usch usch.
och innan dess ska jag jobba med konfirmanderna också. jag kommer vara helt slut.

nej, idag blir det till att slappa och ligga still här i soffan. jag hade tänkt att gå och träna, men jag är sjukt trött. så det så.

hejsvej.

förresten är jag astråkig och tar aldrig bilder längre.
det är väl sämst om något...

jag bara älskar den där spriteläppsylen.
den luktar så sjuuuukt gott!




och idag när julia kommer hem så har hon köpt det där kitet med alla olika smaker till mig!
helt galet <3.

snart är det dags att packa ihop mitt liv i flyttkartonger.
för den 25:e påbörjas stambytet som håller på fram till jul. och efter jul kommer jag att flytta, för då är det dags att plugga. och nu är jag ganska säker på att jag kommer in.
det blir örebro.
så då är det bara att sälja lägenheten och bosätta sig på nytt ställe.
det känns mycket sorligt att behöva lämna min älskade första lägenhet. <3.
liksom sälja den. lämna bort den för alltid. låta någon annan ta hand om den.
:(.

i onsdags efter jobbet åkte jag till mammas jobb i sollentuna för att få hjälp att titta lite på skolor och det till våren. men när det är dags att åka hem går jag på bussen som jag så noga kollat upp i förväg på sl.se. och efter ett tag slutar den där skylten, som visar vilken station det är, att fungera... och efter ett tag går jag fram till chauffören och ber honom säga till när mina station kommer, för jag hade ju ingen aning om när jag skulle gå av. då säger han att vi redan åkt förbi den, men sa att jag kunde gå av vid stationen vi stod vid och gå ner för en backe. sen skulle jag vara på rätt ställe.

men ni vet ju hur jag är i nya områden.
just det.
jag går vilse.
jag hamnar alltid vilse på något sätt.



jag går omkring gråtandes och hittar ingen busstation över huvud taget. till slut går det förbi en kvinna som jag frågar hur jag ska gå för att komma till min station. men så skakar hon på huvudet och säger "nej, den finns inte här. det måste vara förbi motorvägen" så då ringer jag pappa, gråter ännu mer, och säger att jag vilse på ett ställe som jag inte vet vart det är. han säger att jag ska försöka leta efter vägnamn och mackar, så jag går omkring och letar lite, medan pappa åkte till sollentunaområdet för att leta.
sedan kommer jag till en statiolmack och det är bara motorvägar runt om mig. men jag ser var det står på motorvässkyltarna och då kände pappa igen sig och kunde hämta upp mig.

schysst busschaufför som skickar iväg mig på okänd mark till en busshållsplats som inte finns.
det är tur att jag har min världsbästa pappa som letar upp mig när jag vilsar bort mig på motorvägar, skogar och mindre bostadsområden.

idag när jag kom hem från nattjobbet kände jag mig inte alls trött, men efter en stund somnade jag i alla fall och sov i otroliga tre timmar i sträck. nytt rekord! :).
det värsta är att jag börjar åtta imorgon igen..

och det här röda blåbär-/vanlijtet som jag berättade om förut. det slår nästan det enkla, vanliga röda vaniljtet. jag trodde aldrig jag skulle säga att det finns ett te som är godare än rött vanijlte.

när jag blir ledsen låser sig min mun.
jag gråter tysta tårar medan det river kaosartat inuti mig.
det finns bara en sak som gör att jag kan få ur mig saker när jag är ledsen och det är att skriva.
trots att jag ligger gråtandes i julias famn kan jag inte prata. jag vill ha papper och penna. helst en dator. och skriva. skriva det jag tänker och få skrivande svar tillbaka. då kan jag formulera, tänka, sudda, skriva om.  det känns otroligt fånigt att skriva till en som sitter bredvid, men för mig är det en stor skillnad. för då behöver jag inte ta hänsyn till tonfall, ögonkontakt, kroppsspråk och tystnaden mellan fråga och svar. vilket är det som gör det ännu svårare för mig att tolka, att förstå. som snor så mycket energi från mig. det handlar inte om att jag är feg för att ta upp saker eller på något sätt vill undvika att prata om det jag är ledsen för, utan för att det underlättar för mig att få det jag vill säga sagt.

aspergerkrångliga jag.
jag hatar det.