Jag och ensamheten.

nu ligger lägenheten hemma i åkersberga ute på nätet till försäljning..
jag kan ju inte det där med att länka i inlägget, men här kommer adressen.

http://www.hemnet.se/beskrivning/1203076?r=3



och här är förresten badrummet, efter stambytet!

Det här halsbandet fick jag av celina och hennes familj i julklapp och som hejdåpresent.
jag har saknat celina mycket under sjukskrivningen, trots att jag inte saknat själva jobbandet. och det var fint att få komma dit och se att hon äntligen mår bättre efter operationen hon gjorde.
:).
pappan berättade även att han skulle sätta ihop ett litet kollage med mig och celina och skicka till mig, det var tydligen tradition när assistenterna slutade.
jag önskar dig allt fint celina ♥.

nu är det bara två kartonger kvar!
en med böcker och
en med musikinspelningsgrejer.
men jag måste bestämma var jag ska ha mina små hyllor till böckerna innan dom kommer upp på väggen och den kartongen försvinner.
sedan gäller det också att bestämma sig vilka tavlor som får sitta uppe och var någonstans. jag har också framkallat några kort som är meningen att sitta på väggen, så dom ska jag invänta innan jag bestämmer vad som får sitta på väggarna.

men ni kan få tjuvkika på några småsaker, innan allt blir klart och ni får en utförligare rundvandring.













dessutom!
vem har smygit in en hemlig lapp i min matta som jag inte får loss? ;).




och en ännu värre sak är att jag tror att jag har fått urinvägsinfektion.. :(.
jävlar vad arg jag är på min kropp just nu.
kan du inte bara snälla vara lite frisk ett tag? :(.

nu är jag inne på skolans sidor och tittar runt lite. jag tror jag börjar längta efter att gå dit. det ska bli spännnande. :).

jag läser också om på vilka sätt vi kommer examineras, för det står redan och det är två enskilda skriftliga prov, och det är bara på dom man kan få högre än G och då bara VG. resten av eximintationerna är genom samtal, muntliga redovisningar i grupp, seminarium osv.  och det känns JÄTTEBRA att man inte kan få mvg, då behöver jag inte hålla den här extrema prestationsångesten på topp hela tiden. och att man i grupparbeten inte kan få bättre än g.  :).

och det står också att den första träffen för oss nya studenter är på torsdag kväll. redan första dagen vi ses. det är jag däremot lite, eller ganska mycket, nervös inför. men, det här blir säkert brabrabra. :).

idag på eftermiddagen kom mamma hit till örebro för att sällskapa mig över en kväll, natt och förmiddag.
vi har hunnit med att handla massa mat, hittat in till stan, köpt gardinstänger, lagat mat och tittat på tv och film ända fram tills nu.
jag är inte så trött alls just nu, men jag tänkte ändå snart stänga av den här apparaten för att ge sömnen ett försök.

igår fick jag ett glatt besked. pappa kommer hit i helgen och lämnar de sista sakerna som jag hade kvar hemma. och det blir ju gratis-och-bekväm-åk för julia, så jag får träffa henne redan till helgen igen. och det värmer mitt hjärta mer än något annat just nu.
den här saknaden, den olidliga saknaden.

jag har hört flera som tycker om att sakna, som tycker det är fint att sakna. men själv tycker jag att det är smärtsamt, mörkt och svårt. jag hatar att sakna. det betyder ju bara att något saknas mig. hur kan det vara fint? hur kan man tycka om det?



lägenheten börjar väl välkomna mig så smått. och jag välkomnar den. men det är med myrsteg från bådas håll. det blir inte lätt det här. det kommer att ta sin stund innan jag känner mig hemma här. och när jag kommit iordning med det mesta ska ni även få se bilder på hur jag har det här i örebro.
nu är det dags att stänga av.

kram!
och julia får en puss. <3.

julia och jag turas om att berätta för varandra hur vi ska klara oss den här tiden.
och jag säger det jag tror på.
men här inuti hjärtat gör det bara förskräckligt ont. jag toksaknar utan något stopp.

snart har jag legat och tittat på tv i tolv timmar. jag har inte velat göra någonting.
imorgon kommer i alla fall mamma och hälsar på över en natt, så då får jag lite att göra, men annars vill jag inget hellre än att skolan ska börja så att jag slipper ligga här och dö.

julia åkte hem vid ett idag.
och när jag kom hem igen och stängde dörren efter mig föll dom många tårarna.
det känns så tomt. så oerhört tomt.

jag känner mig som ingen alls utan dig julia, jag känner mig helt meningslös.
och det känns så oerhört fel att du är så långt bort när jag hela tiden vill ha dig så nära som innanför min hud.
du är mitt allt och inget är viktigt utan dig.
inget.

<3.

nu är första natten soven i örebro.
igår åkte vi fyra hemifrån; pappa, julia, vida, jag och pappas vän anders.
när vi kom fram var det bara att lassa in allting i lägenheten och jag och julia började genast att fixa i ordning. vi packade upp allt som går att packa upp sådär i första vändan, utan några upphängda hyllor osv.

sen när vi skulle sova blev jag så sjukt ledsen. det här är inte hemma. det är så främmande allting. jag känner inte en kotte och igår kändes allting omöjligt och jag ångrade stort vad jag gett mig in på.
men jag vet att jag blir såhär när det är stora förändringar på gång, och det här är ju det största äventyret jag gett mig ut på så, det känns okej att jag tvekar!

och en annan sak som är så sjukt jobbig är att jag är hungrig KONSTANT sedan jag började med mina p-piller. äter jag inte inom tre timmar efter måtiden innan börjar jag att må illa och magen verkligen skriker efter mat. bara det är helt nytt för mig, att känna hunger regelbundet.
så igår åt vi middag vid ungefär klockan sex, och när jag vaknade på natten mådde jag så illa att jag trodde att jag skulle kräkas, det fortsatte under hela natten; varje gång jag vaknade, trodde jag att snart var det dags att springa till toaletten. när jag väl överlevt natten mådde jag så illa att jag inte ens kunde äta en apelsin. två klyftor blev det innan jag vände och vred mig för att undvika att behöva kräkas. och när julia beger sig ut för att handla lite mat, springer jag iväg till toaletten och kräks upp apelsinen.
förra veckan hände nästan samma sak, men jag slapp att spy..
men det är ju helt sjukt om jag ska börja bli sjuk av att inte äta regelbundet...

lägenheten på grankottevägen var jättefin. stor. men man såg att den var väl använd, men en mycket bra planlösning och så för att vara en studentlägenhet. inte så lyhört heller. det kommer att bli perfekt!
men.
när jag såg mig själv där, lyfta in alla saker i min nya lägenhet insåg jag att det faktiskt är utan julia jag flyttar dit. och det satte sig som en klump i halsen, som ett hård slag i hjärtat och allt jag gjorde hela resan hem var att tränga undan tårarna och den tomhetskänsla som kom över mig.

det är sämst den här.
vi kommer sakna varandra så mycket.
det kommer sluta med att vi sitter och åker till varandra varje helg.


jag älskar dig så mycket julia.
<3.
jag älskar dig så mycket.

snart ska pappa och jag åka till örebro och hämta nycklar till lägenheten och skriva på kontraktet. det ska bli kul att få se lägenheten. och området jag ska bo i.
men jag väntar ändå på den stund jag kommer på att det är utan julia jag flyttar. jag står här och packar hela min lägenhet, men förstår ändå inte.
men trots att saknar som jag kommer känna genom nätterna är det här något jag behöver göra.

nu har det gått ett tag sedan jag fick mitt penicillin och nu börjar jag känna mig ganska så frisk i alla fall. det känns väldigt skönt. jag har själv svårt att tänka att jag varit verkligen sjuk i mer än två månader i sträck.
astmamedicinen har säkert också hjälpt till nu tillsammans med penicillinet att göra mig frisk. det som är jobbigt är att man blir skakig i händerna och får lite hjärtklappning av bricanylen, pulmicorten känner jag däremot inte av, men den kan istället ge svamp i munnen (!) usch.

och snart är det också flyttdags, som sagt. och det är många att träffa så här "en sista gång innan jag flyttar" det känns stressigt och ledsamt. så de sista dagarna här i åkersberga blir att träffa vänner och packa ner allting i kartonger.
men jag är också väldigt glad över att få börja plugga och jag vet att det kommer komma mycket bra utav den här flytten också. jag måste bara få ta det lungt, vänja mig och blir frisk på riktigt. då kommer allt att bli prima igen. :).

idag var julia, maja och jag på bio och såg fyra år till och det var faktiskt en bra film för att vara en svensk film. :).

nu är det i alla fall dags för mig att sova, jag har en huvudvärk som inte vill ge med sig, men som jag ska tvinga bort under natten så att jag kan åka till täby med julia imorgon, träffa mina och fika och åka hem till sara och fika.

snart är det dags att flytta.
det mesta är faktiskt nerpackat förutom köket och möblerna.
och eftersom att julia följer med de första dagarna till örebro, känns det inte som att jag flyttar själv. det kommer skära i hjärtat när hon väl åker hem från örebro och jag blir ensam kvar i lägenheten. fast helt ensam blir jag ju inte, vida följer ju såklart med.

jag tror också att jag håller på att bli frisk nu faktiskt.
så fort jag fick penicillinet och astmamedicinen har det bara blivit bättre. nu hoppas jag att jag kan få vara frisk ett tag, när jag nu väl blir frisk.

idag gick jag till läkaren igen, eftersom att jag fortfarande är sjuk.. och jag tror att febern kom tillbaka inatt igen.
så efter mina två månader med hosta och förkylning och halsont och feber och allt vad det har varit så fick jag göra astmatest idag.
och det visade sig att jag har astma.
plus en infektion i luftrören.
så nu får jag penicillin och två olika astmamediciner.

inte konstigt att jag inte tillfrisknat från hostan om det är infektion och astma. 
men nu när jag har alla mediciner hoppashoppashoppas jag att jag SKA BLI FRSIK!!!!

jag läser dem om och om igen.
försöker förstå
med tårar som rinner längs min kind.
försöker förstå
vad som blir fel, vad som blev fel.

och allt jag vill är att jag inte ska börja tänka på hur fel jag är
men trots den viljan brister hjärtat och gråter lika mycket som jag.

igår och idag har jag haft hög feber. så själva julfirandet igår var ganska jobbigt för min del. mycket människor och ljud är alltid jobbigt, men det plus febern.. ja, så jag åkte hem tidigt, sov hela kvällen fram tills julia kom vid strax innan ett på natten, och sedan har jag sovit hela dagen också, men för tillfället känner jag mig ganska så pigg! så nu hoppashoppashoppas jag verkligen att det går över till hejdå-festen imorgon!

igår var halvårsdagen för mig och julia. och jag är fortfarande så sjukt glad varje morgon jag vaknar och tänker på att jag ska få dela resten av mitt liv med julia. <3.



och!
såhär ser min lägenhet ut på grankottevägen i örebro!
tänk att jag ska få bo på grankottevägen i grankotten-området, bara det!

idag efter mycket ringande om förtursrätten till örebros studenbostäder fick jag till slut en egen lägenhet! i grankotten-området väldigt nära örebro universitet. när pappa ringde idag vid tolv ville jag hoppa och skrika av lycka. pappa hade sagt till personen han pratade med att det här var den bästa julklappen jag kunde få, och det är sant.
så det blir en tvåa, nästan som den jag har nu faktiskt. en etta med en sovalkov.
det känns så skönt, all stress och oro inför skolan har släppt och nu är jag redo att ta vida under armen, möblerna i flyttbilen och julia i hjärtat för att flytta till örebro och bli socionom.
det är helt galet vad bra det känns. :D.

mamma pratade även med en jurist gällande förtursrätten, och hade jag nekats förturen igen hade juristen sagt att man kunde stämma dom och att jag lätt hade vunnit, eftersom att det räknades till diskrimination. :).
det känns bra att veta, till andra gånger att jag faktiskt har rätt till vissa saker. :).

här flyttar jag fram och tillbaka mellan lägenheten och pappas hus.
sakerna blir aldrig klara, saker måste göras om, saker som ska fixas blir aldrig gjorda.

jag blir alldeles vimsig av det här. det här flyttandet fram och tillbaka. jag tycker inte om det alls. jag blir så trött av det. när det aldrig blir som det brukar. och därför blir mitt humör ganska svängigt också.


och sedan den här stressen med att inte veta vart jag tar vägen efter nyår. när jag inte har någonstans att flytta trots att jag ska till en ny stad. det är det enda som går runt i mitt huvud nu. runtruntrunt.

så förlåt alla fina vänner att jag är lite lätt disträ och trött och lättirriterad hela tiden. det blir bättre snart. i guess.

det känns verkligen inte som den artonde december..

igår kväll grät jag hela långa kvällen och jag grät mig till sömns trots att julia håll om mig.
det kändes skit med förtursbeslutet. helt jävla skit helt enkelt.
det har gjort att vi inte sovit mycket alls inatt och nu är jag supertrött.

idag har jag flyttat hem till lägenheten igen, eftersom att den i stort sätt är färdig.
det var mycket att städa och både julia och maja hjälpte till.
sedan åt vi god mat och efter des har både julia och maja fnittrat halvt ihjäl sig..

här vet jag inte riktigt vad dom håller på med.

så här fint var det i norrköping, jag behöver inte säga mer än att visa bilderna. <3.

jag är precis hemkommen ifrån norrköping, men mer om det senare.

pappa ringde mig när jag var i norrköping och berättade att jag hade fått avslag för min förtur till en studentbostad. och kan ni gissa varför...? jo, för att jag inte har ett fysiskt handikapp. det känns rent av en smula diskriminerande. jag har rätt till förturen, men nekas i alla fall. det är problemet med den här typen av diagnos, att det inte syns diret rent fysiskt.
det var i alla fall ett slag i magen och direkt när jag kom innanför dörren här hemma började jag gråta. ju mer jag tänker på det, förstår jag att jag inte kommer att klara av att bo med tre helt nya och okända människor i en lägenhet när allt annat runt omkring mig är nytt. jag behöver ett eget space där jag kan andas ut, där jag får hålla på med mina knäppa rutiner och inte behöva styras av andra.
jag har bett min psykolog och läkare om hjälp att själva ringa dit och förklara läget, eftersom de tydligen inte räkte med intyget som skrevs.
jag vill verkligen inte tacka nej till skolan, men jag är rädd att jag kommer behöva det.
och det vore verkligen att krossa mig.