16/8
Idag vaknade jag med ångesten i mig. Men den ska vi få bort!
Jag ska ut och springa innan jag börjar dagen. Har iof redan varit vaken två timmar, så dagen har väl redan börjat, men ändå. Förresten har jag spelat lite på fiolen i veckan. Det är verkligen ett fint instrument.
Nej, nu spring, sen Vidamys.
Färdigsprungen. Jag var så inne i min egna lilla värld att jag glömde titta efter bilar när jag korsade vägarna, och så fick en stackars farbror tvärtnita framför mig. Han blev kanske jätterädd, stackars. Jag ropade förlåt, inte för att han hörde, men ändå. Jag kan inte tänkte på så mycket annat när jag springer att jag gör sådär. Skärpning Andrea.
Nu ska jag ringa veterinären. Nu SKA jag! Jag är så nervös varje gång jag ska ringa att man kunde tro att jag skulle dö bara av att vidröra en knapp på telefonen.
Det var sån där telefonsvarare först som prata och berättar lite, det tycker jag är bättre än bäst. Då hinner man förbereda sig lite till för att prata med någon. Och jag behövde inte ens prata med någon, utan den telefonsvararen sa att man inte kunde boka tider idag, utan att det endast var akutmottagning idag. Så då får jag ringa imorgon. Men då måte jag ringa från jobbet, det känns än jobbigare, då kan jag inte hålla på att tönta mig som här och slå numret sjuttioelva gånger innan jag vågar ringa på riktigt, sen tar det ytterliggare fem gånger att våga vänta på att det går några signaler, för att jag lägger på.
Nu ska här duschas och städas lite innan min Sofia kommer hit. <3.
En bästa dag, med en bästa Sofia.
Jag fick fina presenter och vi åt salladslunch och vi sjöng och vi skrattade och vi pratade och jag saknade, ja, för jag har redan börjat sakna henne, för hon flyttar ju på lördag. Hur ska man klara sig utan en av dom bästa? Det blir svårt det här.
Ute blåser det, men himlen har en fin blålila färg, Vida sover och jag känner mig glad och lugn, och lite sorgsen. Mest för att jag tänker på Sofias flytt.
Just nu laddar jag upp sången som jag och Sofia skrev om texten på, på facebook. Orka att det tar två och en halv timme?! Och att man inte kan göra ngt på facebook under tiden, och råkar man glömma det och trycka någonstans ändå, måste man börja om från början!
Jag ska ut och springa innan jag börjar dagen. Har iof redan varit vaken två timmar, så dagen har väl redan börjat, men ändå. Förresten har jag spelat lite på fiolen i veckan. Det är verkligen ett fint instrument.
Nej, nu spring, sen Vidamys.
Färdigsprungen. Jag var så inne i min egna lilla värld att jag glömde titta efter bilar när jag korsade vägarna, och så fick en stackars farbror tvärtnita framför mig. Han blev kanske jätterädd, stackars. Jag ropade förlåt, inte för att han hörde, men ändå. Jag kan inte tänkte på så mycket annat när jag springer att jag gör sådär. Skärpning Andrea.
Nu ska jag ringa veterinären. Nu SKA jag! Jag är så nervös varje gång jag ska ringa att man kunde tro att jag skulle dö bara av att vidröra en knapp på telefonen.
Det var sån där telefonsvarare först som prata och berättar lite, det tycker jag är bättre än bäst. Då hinner man förbereda sig lite till för att prata med någon. Och jag behövde inte ens prata med någon, utan den telefonsvararen sa att man inte kunde boka tider idag, utan att det endast var akutmottagning idag. Så då får jag ringa imorgon. Men då måte jag ringa från jobbet, det känns än jobbigare, då kan jag inte hålla på att tönta mig som här och slå numret sjuttioelva gånger innan jag vågar ringa på riktigt, sen tar det ytterliggare fem gånger att våga vänta på att det går några signaler, för att jag lägger på.
Nu ska här duschas och städas lite innan min Sofia kommer hit. <3.
En bästa dag, med en bästa Sofia.
Jag fick fina presenter och vi åt salladslunch och vi sjöng och vi skrattade och vi pratade och jag saknade, ja, för jag har redan börjat sakna henne, för hon flyttar ju på lördag. Hur ska man klara sig utan en av dom bästa? Det blir svårt det här.
Ute blåser det, men himlen har en fin blålila färg, Vida sover och jag känner mig glad och lugn, och lite sorgsen. Mest för att jag tänker på Sofias flytt.
Just nu laddar jag upp sången som jag och Sofia skrev om texten på, på facebook. Orka att det tar två och en halv timme?! Och att man inte kan göra ngt på facebook under tiden, och råkar man glömma det och trycka någonstans ändå, måste man börja om från början!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Åh du är så söt lilla vän! <3
Klart du klarar det, vi måste klara det båda två, men lätt blir det inte...
Puss puss!
Postat av: Andrea.
Nej, lätt blir det inte. <3
Puss!
Trackback
