18/8

Så kall och så frysen, alla kläder är blöta, men oh en sån fin människa Emil jensen är. Jag blir alltid sådär kär i nyfunna artister. Tacktacktack Sara!!! :D.
Det är något visst med livemusik, även fast jag i många lägen kan ha svårt för det. Men den där känslan man får då, kan man inte få på annat sätt. Och så jag älskar det.
Nu dricker jag te och försöker värma upp mig så gott jag kan.
Vida är helt tokig och kan inte bestämma sig för om hon vill äta, leka eller gosa, så hon springer omkring här som den knäppa lilla Vida hon är. <3!

Och jag är glad att jag lämnade en lampa tänd åt Vida, för det blir ju så pass mörkt på kvällarna nu. Mest är det nog bara för att jag är mörkrädd, men det finns en liten chans att Vida också är mörkrädd, men inte kan säga det, och i så fall vill jag göra allt för att hon ska slippa vara rädd. :).
Hösten och så är det det där med mörkret. Snart kommer det och det känns alldeles för tätt inpå. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte ha någon höst! men den är med bestämda vindar här, och det är väl bara att ta på sig elefantbyxorna och vara som en människa, om inte annat riktigt varma kläder, en mysig katt, en bra bok och ett riktigt gott te.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0