29/8

Det blev inte många timmars sömn inatt inte.
Fast jag sov istället bra, dom få timmar jag sov.
Men så mysigt det var igår. Det var en fin kväll, med bowling och fina vänner. tacktacktacktack<3. och fina presenter. tacktacktacktack<3.



Jag glömde ta kort när Andrea fortfarande var kvar. Och vi blev till slut ganska få, men vi hade det bra ändå.:).



Jag märkte inte ens att Sofia gjorde sådär när jag tog kort, haha.
Tack mina fina tjejor.

Och solen hade redan tittat fram när jag vaknade så jag tog springturen på en gång. Så nu är sprinspring redan avklarat för idag.
Då är frågan nu vad man ska göra på en ledig dag som denna?




Imorgon är det dags för tjejmilen igen. Frågan är om jag ska gå med farmor, eller om jag ska springa. vaderna är ju inte helt okej, på något konstigt vis.
Nu sitter jag och dricker gottgott te som jag fick av Sara igår. Rött te är verkligen underbart gott! och när man inte orkar gå och handla någon frukost så funkar rött te mot det också. :).



Var i stan idag en liten stund, orkade inte så länge, hittade inte så mycket.
Väl hemma, när klockan var ungefär fyra, så började jag kallsvettas och svettades och svettades, som om jag nyss kommit hem från en springtur, sen började stjärnorna blinka runt om mig. Så jag satte mig på soffan ett tag och insåg att jag behövde gå och handla mat, så att jag kunde äta något.
Jag åt inget annat än frukt igår på kvällen och så blev det alkohol, sov sen på tok för lite och idag åt jag varken frukost eller lunch, så det var väl förståeligt att kroppen ville ha mat. Dock kände jag mig inte så hungrig, men jag gick och handlade, lagade och åt mat. yeay. nu sitter jag här och är mättare än mättast, har dock ont i halsen, och känner mig inte så jättepigg på att springa milen imorgon. Förhoppningsvis är det bättre då! :). Jag ska vila upp mig; dricka te och läsa ska också skriva lite på musiken, så ska vi se sen att det blir så mycket bättre. :).



Nu var Vida och jag nyss på en promenad. Hon skakade i hela kroppen först. Så rädd var hon, och ville inte gå ner ifrån min famn. Men efter ett tag vågade hon gå lite i gräset i alla fall, min sötaste lillVida<3.






Jag frös något så fruktansvärt, så jag duschade varmt och länge, sen lade jag mig på spikmattan, och Vida lades sig på mig. och vi somnade. Men jag sov bara en timme, fast jag känner mig sådär förvirrat nyvaken, som när man inte vet vart man är och så. ^^.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0