Korv i ballongen.

Idag är verkligheten så fruktansvärt svårt att hålla sig fast vid.
Jag tappar bara greppet och hittar ingenstan att gripa tag igen.
Alla och allt känns så fruktansvärt långt bort ifrån mig.
Och idag inser jag på nytt att jag aldrig kommer bli av med aspergern, och det är så kämpigt vissa dagar, att orka liksom. Att inse att jag aldrig kommer att förstå vissa saker helt naturligt liksom. Det är så mycket av den här världen som jag inte ens är en del av, en del av världen som jag inte tillhör. Och då känner jag mig så ensam. Så utanför.
Och jag frågar mig själv hur jag ska klara av livet.
Hur jag ska hitta viljan och orken varje dag.

jag klarar inte det här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0