Vilken fruktansvärd natt.

Vilken fruktansvärd hemsk dröm jag hade.
Och det var världens längsta dröm, ni vet när det känns så där som att man har drömt samma dröm hela natten och det bara måste vara morgon nu. Men jag vaknar, när jag i drömmen inte kan ta mig längre ner i ett hus, och vaknar med världens panik och gråter som jag vet inte vad, och så är klockan bara tolv, 00.00. Och det var meningen att jag skulle somna om, inte drömma samma dröm, i sex timmar till. Gissa hur det gick?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0