Jag och ensamheten.

Nyss såg jag en film från MTV:s hemsida om en tjej som är 16 och gravid och ska adoptera bort hennes barn. Och egentligen vill dom inget annat än att behålla barnet, men dom (tjejen och hennes kille / mamman och pappan) tycker att det bästa för barnet vore att få äldre föräldrar. Dom själva har inte pengar, har inte gått ut skolan och ingenting, och sen efter födseln är det svåraste som hon någonsin gjort att lämna bort sitt eget barn som hon själv älskar så mycket till en annan familj. Är det inte det sorgligaste? Hua, som jag grät. Genom hela filmen. Jag skulle aldrig någonsin kunna lämna ifrån mig ett barn.

http://www.mtv.com/videos/16-and-pregnant-ep6-catelynn/1615511/playlist.jhtml

Sen tänker jag så mycket på det jag skrev igår, att jag bara gråter och gråter. Hur jävligt livet kan vara.
gråt och gråt.
Men det bästa bästa bästa av allt, är att jag inte längre lever med ångesten inom mig dygnet runt. Man har så mycket mera ork, så mycket mera kraft, tänk vad en känsla inom en kan förvandla en till en deprimerad, sorgsen och alldeles orkeslös människa. Det är hemskt. Dygnet runt ångest i flera år vill jag aldrig mera veta av! Men just nu är jag bara glad att slippa den!

Men ikväll händer det faktiskt något så otroligt, jag hämtar hem kissemissen min. :).

-

Aj aj aj aj aj. Min mage. Min sjuka förra veckan var kanske mensvärk. Ibland är ju mensvärken att jag blir sjuk. Well well, magen går sönder och jag vet inte om jag ska sitta, stå eller ligga. Vetekudden är återigen en bra vän. :).

-

Snart åker jag iväg för att hämta hem henne. :D.