Jag och ensamheten.

Nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej.
Jag vill inte börja jobba igen.
Men  som Jonas Gardell säger:
Livet suger, men då finns det bara en sak att göra och det är att ta på sig elefantbyxorna och va som en människa!
Men nu när jag inte har mina elefantbyxor längre då?

Och min hand pallar inte att träna, kan visserligen gå ut och springa, men astmagrejen har blivit lite värre, om det nu är astma... har verkligen fått svårare för att kunna springa ute.
Jag blir så deppig av att inte träna.

Kan jag inte bara få lägga mig under täcket fram till nästa sommar och då solen lyser varmt och skönt igen. Det var mer sol och vara dagar i våras, än vad det har varit nu...
Jag vill gå i ide under vintern. Jag ska bli en björn.

-

Korv och korv och korv och korv.
korvkorvkorvkorvkorvkorvkorvkorv.
KORV!
KORV!
KORV!
KORV!
KORV!
KORV!
KORV!

-

Nu har jag varit i stan och ätit middag med mor och bror.
Men jag har bara en bild på mig.



-

Det känns som att man är dömd till fängelse och imorgon börjar domen att gälla.
Säger det mer om mig eller om jobbet? Negativ inställning, eller att jobbet gör en negativ?


Men jag fick ett litet hopp om ett annat jobb idag.
Så, kanske, kanske, att det blir en förändring.