Jag och ensamheten.

Alltså, jag har ett problem.
Det är så att jag har besök av silverfiskar här hemma, och oftast när det är nystädat och allt.
Den första hittade Josephine i maj, när vi skulle på picnick, sedan har jag sett dom lite då och då. För det mesta i köket.

Det står att dom lever i mörker, och lever av kolhydrater. Jag hittade en i mjölpåsen för några dagar sedan.
Och det är ju bara SÅ äckligt. slänga allt dyrt dinkelmjöl. och jag bara MÅSTE köpa bra burkar att ha ALLT i som jag har i mina skåp. Och jag har ju sådan fobi för små insektsgrejer.
Jag skulle lägga in en bild, men dom är för äckliga.
Och det att dom blir mellan två till åtta år gamla?! Är det inte bara helt jätteäckligt?!
Och att när det är mellan 25-30 grader så lägger honan 100 ägg!!!! Gud jag mår så illa, bara jag tänker på det.
Det står också att dom kan äta bomull, hår och mjäll, till och med sitt egna skinn som dom ömsar kan dom äta, men dom kan också vara utan mat flera månader och ändå överleva.
Vad ska detta lilla djur vara bra för?! Det står inte ens att den gör någon nytta på något vis.
Åh, jag bara ryser, jag vill slänga all mat jag har hemma what so ever. åh, så illamående jag blir.
Det står att man kan använda en slags dosa för att få bort dom, men jag skulle inte våga ta bort den där dosan sen och veta att det är massa där i . 
Det har ju inte varit många alls, kanske sett en i månaden eller så.
skdfdfkgodopsodekofkoaklwekdlskfoeksfo.
Det känns som att det kryper överallt, som att jag svalt tusentals ägg från dom eller något.
usch, usch och usch.

Nu såg jag nyss också en på golvet i vardagsrummet, det här är inte okej!
Vida åt gladerligen upp just den i alla fall. Men jag läste att om dom är på andra ställen än badrum och kök kan det vara tecken på fuktskada. och NEJ TACK. Det har vi inte råd med i fröken Fast's lägenhet! Så det så!