Jag och ensamheten.

Jag längtar efter katten sådär mycket som man längtar efter sin födelsedag när man är liten. Pirrig och glad och förväntansfull, och inte riktigt vet vad man ska få. För jag vet inte hur hon ser ut.

Ikväll är det träning igen. SÅ skönt. jag måste måste måste. Nu är det på allvar igen. Jag hatar att vara sjuk och vara borta flera veckor från träning, man tappar liksom all kondition man byggt upp, alla muskler försvinner. :(.
Jag önskar jag hade ambitonen jag hade förut när jag sprang 7km varje morgon, no matter what.  Men då blir jag så sträng med mig själv att allt faller, och det vill jag ju inte heller. Jag får aldrig någon balans i att träna lagom, hur svårt ska det vara? Nej, Andrea klarar ingenting av det.
Jag blir så arg på mig själv ibland.

Jag funderar på att åka till täby centrum idag, men det är ju roligare om man kan få någon med sig, och det verkar som om alla är upptagna med annat.
Och jag måste ju egentligen städa, men det kan lika gärna vänta till imorgon, så brådskande är det faktiskt inte.

-

Vilken extremt tråkig dag. Vad gör folk idag? Det finns ju inte ens någon som sitter vid datorn. Min mormor ringde nyss och frågade om jag kunde vara hundvakt idag, ooch absolut kan jag det, jag har ju inget annat för mig. Då kan jag i alla fall gå ut på en långpromenad.
Fan vad tråkigt allt är. Jag hatar att sitta så här och göra ingenting hela dagar. :(.