Jag och ensamheten.

Att jag spyr av ren nervositet för att gå till tandläkaren när jag ändå varje gång får höra av tandläkaren att tänderna ser perfekta ut känns ju lite onödigt, men så är det. Jag är hur nervös som helst, fastän det alltid går bra. Men min förra tandläkare var inte alls lika bra som min störtsköna tandläkare jag har nu. Hela familjen tandläkarskräck (dvs den större delen av min släkt) går till honom och han pratar på som bara den, så att man knappt hinner svara. Och sedan är det liksom bara klart. Och han ler lite sådär extra snällt för att försöka göra oss mindre nervösa och jag tror det hjälper. Jag rekommenderar verkligen min tandläkare till dom som lider av denna extrema tandläkarskräck som jag råkar göra!

Nu ska jag ta en snabbsväng i gymmet innan apt och jobb. Tjingpling!

---

Vad är ett apt där det enbart är chefen som får prata? eller typ skälla.

---

Jag har fortfarande ont i ryggen. Inte lika mycket hela dagarna men ont gör det. Men jag tänkte att jag tar upp det på det nervöst inbokade läkarbesöket den 1/12 och ser vad dom säger.
Annars är jag helt slut och längtar efter att få sova. Jag hoppas på att jag får lite mer än bara några timmars sömn, det skulle sitta fint, så här efter helgens jobb.