26/11
Jag försov mig en hel timme idag på morgonen. Eller egentligen var det så att jag ställde klockan fel. Och jag märker inte det förrän jag pratar med pappa och jag säger att jag börjar sju, och han säger att klockan är tio i sju. Och bara det visar ju att det är en dålig dag. Men snabb som jag är står jag drygt tio minuter senare på tågstationen och väntar på tåget, med håret fixat, mascara på ögonfransarna och allt sånt där som man vill hinna göra innan man går hemifrån. Jag blev endast tjugo minuter sen.
Sedan när jag väl kommer till jobbet är det ingen som har gjort någonting. jo, kokat gröt.
tack.
Sedan kommer damen som älskar att vara dum och är dum mot mig. Och när också chefen kommer enbart för att klaga känner jag mig rätt färdig fastän jag bara varit här i drygt fem minuter. Jag nickar tyst, ögonen tåras och jag försvinner in på rummen för att ge mediciner och frukostar.
Det låter kanske inte så fruktansvärt och det är kanske inte så fruktansvärt, men just nu räcker det för mig för att jag ska bli helt knäckt.
Jag och min finaste Vida♥ bakade lite bullar så här på torsdagskvällen.
Sedan har jag gjort en timmes styrketräning här hemma på golvet. Tur att man har lite träningssaker här hemma till dom dagar man inte orkar eller hinner iväg till självaste gymmet.
Jag gjorde lussebullar som vanliga bullar fast med saffran i. 80st blev det av en endaste deg, sjukt många.
Och nu har grannen bredvid mig börjat spela riktig technomusik om kvällarna också. Gud så jag älskar mina lyssnapåhögmusiksålängeochoftadetgår-grannar.
Jag tittar igenom gamla bilder och hittar annonsen jag såg när jag började leta egen lägenhet. haha.
Haha.
Sen har vi fina jonas. :).
och jag saknar pappas små lappar som han skrev när man bodde hemma.
Och anonyma kommentarer gills inte. stå för vad du säger.
Sedan när jag väl kommer till jobbet är det ingen som har gjort någonting. jo, kokat gröt.
tack.
Sedan kommer damen som älskar att vara dum och är dum mot mig. Och när också chefen kommer enbart för att klaga känner jag mig rätt färdig fastän jag bara varit här i drygt fem minuter. Jag nickar tyst, ögonen tåras och jag försvinner in på rummen för att ge mediciner och frukostar.
Det låter kanske inte så fruktansvärt och det är kanske inte så fruktansvärt, men just nu räcker det för mig för att jag ska bli helt knäckt.
Jag och min finaste Vida♥ bakade lite bullar så här på torsdagskvällen.
Sedan har jag gjort en timmes styrketräning här hemma på golvet. Tur att man har lite träningssaker här hemma till dom dagar man inte orkar eller hinner iväg till självaste gymmet.
Jag gjorde lussebullar som vanliga bullar fast med saffran i. 80st blev det av en endaste deg, sjukt många.
Och nu har grannen bredvid mig börjat spela riktig technomusik om kvällarna också. Gud så jag älskar mina lyssnapåhögmusiksålängeochoftadetgår-grannar.
Jag tittar igenom gamla bilder och hittar annonsen jag såg när jag började leta egen lägenhet. haha.
Haha.
Sen har vi fina jonas. :).
och jag saknar pappas små lappar som han skrev när man bodde hemma.
Och anonyma kommentarer gills inte. stå för vad du säger.
Kommentarer
Postat av: saran
det är helt fruktansvärt.
där och då är det fruktansvärt. man känner sig minst i världen, och en sån känsla är inte så lätt att skaka av sig.
Postat av: Andrea.
Det är så sant. Tur att vi har varandra som förstår hur vi har det ;). :).
Postat av: saran
ååh.. saffran är nog det nya kanelet från och med helgen!
Postat av: Andrea.
ja, saffran är gott. Jag hade bara en påse i, visste inte hur mycket man skulle ha, men, det smakar inte så mycket saffran alls. Du kan få en bullpåse imorgon, jag lär inte äta 80st själv i alla fall, och det är knappt att det får plats i frysen. :).
Postat av: saran
så sjukt! just när jag läste jonasgrejen så kom han på tv! på kulturnyheterna. haha!
Trackback
