Jag och ensamheten.

Jag är alltid så velig med det här att skriva om bladen eller inte. Men nu gör jag det. Som ni vet är varje blad en person. Inte nödvändigtvis en vän. Alltså, inte bara för att ni är min vän. Och det är inte så att ni inte är min vän, om ni inte är ett blad, jag hoppas inte att ni känner så. Men dom här personerna som är ett blad har hjälp mig på olika sätt. Lärt mig något om livet. Hjälp mig att se världen med andra ögon. Jag har så svårt att förklara det som jag känner inom mig med dom här bladen, men, ni har gett mig det jag behövt just då och verkligen räddat mitt liv.

Ett blad är Lisa Ekdahl.
Lisa Ekdahl var den första artisten jag började lyssna på. Jag letade igenom pappas cd-skivor i vardagsrummet när jag var sådär fem år eller något och tyckte det där lila fodralet var så fint så jag tog med mig den lilla cd-skivan in till mig och började lyssna på första låten och så satt jag där på golvet i mitt lilla rum, med cd-spelaren intill mig med texten i handen och jag kände med en gång hur hennes röst och text fick mig att inte känna mig så ensam. Att jag kände igen mig i hennes texter, redan då. Och jag satt där och spelade den där skivan om och om igen, och så har det fortsatt. Och hennes texter kommer alltid att finnas där inristade i mitt hjärta för att stödja mig när jag är svag. Du visade mig att det finns flera sätt att beskriva sina känslor och tankar på.

Ett blad är Henrik.
Henrik kom som en räddande ängel i precis rätt sekund. Jag vet ärligt talat inte vad som hänt om du inte funnits Henrik. Det jag vet är att jag är otroligt tacksam för att du tog dig tid för att skapa det förtroende jag behövde för att våga berätta. Berätta det jag länge hade gömt, det jag fortfarande då gömde. Du följde mig hela vägen genom rädsla och rättegång och har delat det jobbigaste, jag varit med om, med mig. Du såg mig. Du såg mig trots att jag försökte göra mig så liten som möjligt. Du visade mig att alla inte är som den man jag räds, att det finns människor man kan lita på. Det finns dom som vill en gott med. Du gav mig tillbaka tron på människor.

Ett blad är Pierre.
Jag började på tibble gymnasium, men var oerhört skoltrött och kände mig inte så hemma i klassen att jag valde att ta ett uppehåll från skolan. Och i väntan på hösten därpå började jag praktisera på stadium. Och Pierre var den som efter rättegången och den jobbiga delen av mitt liv gav tillbaka mig glädjen. Han stod där i personalgruppen vid morgonens samling när vi skulle gå igenom veckans kampanjer och gå igenom butiken. Du hade ett leende redan då. Senare hängde jag med dig i butiken, hjälpte till att larma peakjackor, pumatröjor och nikebyxor. Vi hängde upp på galgar, vek i fina högar och knöt skosnörena på skoväggen. Du prata med mig. Du fick mig att skratta och le. Du skojjade med mig. Vi hade så roligt. Åren innan hade inte innehållit mycket skratt alls och jag hade nästan glömt hur man gjorde när man skrattade, men du gav din glädje till mig. Du delade med dig av ditt hjärtliga skratt att det var omöjligt att bli glad. Och min sista dag på den praktikplatsen är något jag aldrig kommer att glömma. Redan en månad innan min sista dag började jag räkna ner med en stor sorg i hjärtat. Sedan var det bara två veckor, en vecka och sedan var den sista dagen där. Hela dagen tillbringade jag tillsammans med Pierre, med dig. Och jag hade grät en tår varje gång du tittade bort. Sedan kom nedräkningen av minutrarna kvar och jag fick ett sista "uppdrag" att göra som praktikant. Jag skulle gå ner till lagret och hämta en påfyllning av racemarinjackorna och när jag kommer ner står det ett paket framför dom jackorna där du hade skrivit "Andrea, Tack för tiden här. Stora lyckoönskningar inför framtiden önskar dina 'arbetskamrater'. Ha en skön sommar! Täby 128". Och jag blev så rörd att jag bara började storgråta. Jag grät och grät och grät all den gråt jag hållit inne hela dagen. Jag ville inte sluta på stadium. Ni började undra vart jag tagit vägen så du skickade ner en av dom andra föra att se hur det gick för mig, och så hittade hon mig där, gråtandes och jag sa att jag kommer upp snart. Sedan samlar jag ihop mig och torkar tårarna tar hissen upp och där står du, tror ni inte att jag börjar gråta igen då! jo, mer än innan till och med och jag kramar om Pierre länge innan jag går ut från stadiums personalingång för sista gången. Du visade mig innebörden av äkta glädje och att det är okej att skratta trots att man mår dåligt ibland. Och du visade mig vem Jonas Gardell är.

Ett av bladen är Jonas Gardell.
Pierre på stadium lånade ut sina filmer med Jonas Gardell och sa att jag borde titta på dom. Det gjorde jag och sen dess har jag tittat på dom regelbundet. Jonas Gardell är en människa med mycket bra värderingar och är väldigt bra på att förklara dom allra djupaste sakerna på ett enkelt sätt. Han kan sätta ord på det ingen annan kan. Han är en ärlig och mysig person som jag beundrar stort. Han har tagit allting han gör till en helt annan nivå än någon någonsin kommit i närheten av. Han har sagt och gjort så många bra saker att jag inte vet vart jag ska börja. Mig gav han styrka mitt i all den ensamhet jag befann mig i. Han sjöng att "du är inte ensam" och "förlåt dig själv" och då kände jag mig inte ensam, det kändes som att jag i alla fall hade Jonas. Det var Jonas och jag alla sömnlösa nätter. Det var Jonas och jag på tåget till skolan. Det var Jonas och jag helt enkelt. Du visade mig att man inte är ensam, vilket jag senare insåg.

Ett av bladen är Lova.
Lova var min konfirmationsledare som jag sedan blev en mycket god vän med. Du har också alltid accepterat mig för den jag är, och gillat mig just för alla mina konstiga egenskaper :). Och det har varit så skönt att kunna prata med dig om min asperger och alla tokigheter jag har för mig. När jag gått och funderat över om andra uppfattar mig på samma sätt som jag tänker att dom gör, eller om man inte gör det. Och det är så skönt med dig att du försöker förstå mig och hur jag tänker. Och du är alltid så bra att prata med och kommer alltid med kloka ord. Du är mycket speciell och jag är så glad över att du är min vän. Du är en förebild för mig, både som person och inom musiken. Fina du!

Ett av bladen är Jonna.
Du fanns vid min sida, genom de mest plågsamma stunderna i mitt liv. Du var den som brydde sig om mig, som älskade mig, trots att jag inte kunde ta emot det. Jag kan inte säga att jag inte brydde mig, för det gjorde jag, men jag hade inte möjlighet, under mina förutsättningar att låta mig älskas. Du lärde mig att våga bli älskad, att det finns kärlek, dessutom en riktigt bra kärlek. Du lärde mig det viktigaste i livet. För att om man inte kan ta emot kärlek, kan man ju inte bli älskad. Då känner man sig oälskad enbart för att man inte vågar bli älskad. Och kärleken är livsnödvändig. Så du lärde mig dessutom att leva. Dessutom vill jag säga att jag aldrig kan tacka dig tillräckligt mycket för allt du gjorde för mig, allt du gjort för mig. Det finns inga ord i hela världen som är tillräckligt bra för att beskriva min tacksamhet och min kärlek till dig. Jag kan aldrig sluta älska dig. Du kommer alltid vara den finaste jag vet, oavsett vad.

Ett av bladen är Mina.
Du är en vän som stannat kvar när många andra vänt ryggen till. Du var en av ganska få vänner som jag fått genom att själv tagit kontakt med dig, utan att du varit vän till en annan vän. Det gav mig självförtroende. DU gav mig självförtroende. Du tog fram den där mysiga, lugna, harmoniska Andrea som nu finns inom mig. Och jag har fått så mycket av att bara vara med dig. Jag har kunnat prata om allt med dig utan att behöva vara rädd för att det ska vara konstigt. Du visade mig att riktiga vänner stannar kvar. Du fick mig att inse vikten av att stå på egna ben och säga ifrån när det är fel. Du är en del av mitt hjärta Mina och jag kommer aldrig någonsin lämna bort den delen.

Ett av bladen är Sofia p.
Du har varit en person som funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Trots att vi inte var vänner från början har vi alltid levt våra liv tillsammans på ett eller annat vis. Och att vi tillsammans lämnade den del av vårat liv som skadade oss hårt känns så bra. Vi tillsammans liksom. Och sen dess har vår vänskap bara blivit starkare. När vi lämnade vårat gamla liv, lämnade vi också allt där till. Klasskamraterna från den tiden, skolan och lärare. Allt som var vi. Och vi sökte in till en musikskola och kom in. Du fick mig att våga göra det som jag tycker är roligt. Sjunga. Du har en förmåga att få mig att slappna av som ingen annan kan. Med dig kan jag vara precis den jag är. helt och fullt. Det finns inget bättre.

Ett av bladen är Lina.
Lina var första hunden vi skaffade. Den hunden som jag förälskade mig något så fruktansvärt i. Jag var fortfarande ganska liten då och hade inte överdrivet många vänner. Och så fort jag kände mig ledsen var Lina den som torkade mina tårar med sin mjuka päls. Hon var den enda som kunde känna att jag var ledsen även fast jag inte visade det. Och jag älskade denna underbara hund av hela mitt hjärta på ett sätt som jag aldrig har älskat någon igen. När mamma och pappa skällde på mig kom du och tröstade och när mamma och pappa skällde på dig kom jag och tröstade. Jag visste vad du kände och du visste vad jag kände. Det vet jag. Du var mitt allt just då. Du var det bästa man kan ha.

Ett av bladen är Alice.
Du och jag har varit med om lite samma saker och det gör att vi har ett speciellt band mellan oss. Någon som vi båda förstår utan att behöva säga något. Vi har varit med om allt det där som gör livet till allt annat än roligt. Och jag var med i din kamp och du var med i min. Och vi har verkligen klarat det här tillsammans. Och som vi alltid sagt "tillsammans klarar vi allt" och det är sant. Och du har alltid sett så positivt på saker, vilket jag beundrar dig mycket för. Du är en stark tjej och en riktig glädjespridare.  Och nu är vi starka. Vi har tagit oss igenom det här och nu väntar livet. Du visade mig den positiva sidan. Det finns nog ingen jag känner som är så positiv som du är och har en sådan stark vilja som du har. Och jag är så glad att jag började på scengymnasiet och fick träffa dig! Fast första gången vi sågs var på intagningsprovet till st:eriks musikallinje, när jag sjöng om en kristen ko... och när du sedan berättade för mig, när vi sågs på scengymnasiet, att det var en galen tjej som sjöng om en kristen ko, och jag tyst försökte säga att det var jag! haha. och det beskriver vår knäppa, härliga och helt underbara vänskap! Jag älskar dig!

Ett av bladen är Sofia a.
Vi hittade varandra för bara ett par år sedan men ändå känns det som att vi har känt varandra hela livet. Vi har upplevt väldigt mycket tillsammans och med dig har man aldrig tråkigt. Det är lätt att prata med dig om jobbiga saker samtidigt som vi bara kan ligga på golvet och skratta, eller det är väl mest jag som ligger på golvet, men skratta kan vi! Och du är en sådan omtänksam person och ser det bästa hos alla. Du tycker aldrig illa om någon. Det är en egenskap som många fler borde ha! Du har en förmåga att plocka fram det där leendet på allas läppar, plocka fram det där som får självförtroendet att växa. Du accpeterar alla som dom är. Du är så fin. Du är en förebild för många och ser alltid den bästa sidan, samtidigt som du plockar fram det bästa ur oss. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig.

Ett av bladen är Sara.
Jag stod i tvättstugan när du blev visad runt i lokalerna och när vi hälsade första gången minns jag hur jag tänkte "det här är en bra tjej". och det beskriver ganska bra hur jag tycker att du är. Du utstrålar en bra känsla och man mår liksom bara bra i din närhet. Du är en sån där bra människa som gör bra saker, säger bra saker och är så fruktansvärt genomsnäll. Mig ger du kraft. Du får mig att orka, att vilja och att kunna. Du får mig att känna mig okej som jag är. Med dig känner jag att jag kan slappna av och lämna alla måsten på hyllan och ändå vara helt okej. Till och med bra. Och det är inte många som får mig att känna så. Och får du mig att känna så, är det säkert flera som känner likadant :)! Du har också tagit med mig för att se Emil Jensen, någon som jag nu inte kan tänka mig att vara utan och Olle ljungström! All musik som du visar mig! Alla livespelningar, som jag börjar tycka om mer och mer. Du är en underbar ny vän. Och tack för att du finns.

Ett av bladen är pappa.
Och han är en sådan där som ställer upp när som helst. Åker in till stan och hämtar en mitt i natten för att tågen inte går. Hjälper till med allt jag undrar över. Och ja. låten jag skrev beskriver allt ganska bra, så jag kopierar in den.
Det finns så mycket som jag undrar över här i livet
Det finns så mycket som jag inte kan förstå mig på
Det finns så många frågor och jag frågar gång på gång
Och du hjälper mig att hitta alla svar
Och det skulle finnas flera som är lika bra som du
Ja det skulle finnas flera som bryr sig så som du
Det är dig jag ringer när det händer sånt som känns så fel
det är tur att jag har dig i mitt liv
du tänker på mig och vill veta hur jag mår idag
är det en dålig dag så frågar du hur du gör mig glad
det du säger och det du gör, det betyder allt för mig
och jag vet att du gör allt du kan för mig
När jag behöver hjälp så har du alltid tid för mig
Och du funderar alltid över vad som gläder mig
Du finns alltid nära mig och jag vet att du finns kvar
Du är en sådan far som alla skulle ha

Ett av bladen är Mormor.
Du är världens bästa mormor och har alltid funnits där för mig. Du har alltid älskat mig och funnits vid min sida. Jag har så otroligt många minnen ihop med dig. Minnen som jag aldrig kommer att glömma, minnen som jag alltid kommer att minnas och tänka tillbaka på med ett leende på läpparna och en glädje i hjärtat. Du är en stor förebild för mig och jag kan aldrig tacka dig nog för allt du någonsin gjort för mig. Du är så enormt bra. Jag älskar dig av hela mitt hjärta.



Där har vi alla fjorton. Det tog lång tid att skriva. Jag uppdaterar säkert med saker som jag känner att jag vill fylla i. Tack för att ni finns.
Och tack ni andra för att ni finns!
Och tatueringen är långt ifrån klar. Jag vet att den kommer fyllas på med fler blad. :).
<3<3<3.