Jag och ensamheten.

Jag vaknade för tio minuter sedan och blev helt paff över att klockan var så mycket. Pappa hämtar mig halv tio och jag hade tänkt att springa innan och hinna göra bra frukost och grejer, men nu hinns ju inget av det med. Jag brukar ju aldrig sova så här länge, så att jag bryr mig aldrig om att ställa en klocka om jag ska gå upp efter klockan åtta, för då är jag ju ändå vaken liksom, alltid! men inte idag.

Igår kändes som en lördag, men tråkigt nog var det ju inte så, idag är det fredag och jag jobbar HELA helgen lång. Det känns så jobbigt att komma till jobbet klockan fyra, när alla tanter är som mest hystersika och veta att man inte är fri igen förrän om 26h arbete, med lite sovtid i mellanåt visserligen, men 26h jobb. usch usch.

Och ännu värre känns det när den bästaste Sofia kommer upp över helgen och jag hinner inte träffa henne ens en liten sekund. Jag blir lite ledsen. :(.

---

Nu ska jag, hör och häpna; laga mat som jag kan ta med mig till jobbet. Det är väl typ fjärde gången eller något på två år.
För jag måste ta tag i det här igen. Mat mat mat.

Nu har jag lagat mat för en hel vecka känns det som, men det är bara fram till på söndag. och gjorde även maten för söndag kväll. Nu har jag ingen ursäkt what so ever, jo det finns det alltid. Men nej. Nu ska det ätas.

Och jag vill inte gå och jobba, jag vill bara sitta hemma och spela gitarr och sjunga och skriva på mina sånger.

---

Nu är fem timmar avklarade och det gick faktiskt bra ikväll. Och jag glömde inte min mat varken hemma eller i skåpet. och jag åt upp den! Poäng till mig. :D.
Jag hann ju inte springa i morse, inte mellan veterinären och jobbet heller, men nu var det så kallt ute, så det blir inget spring alls idag.
Jag får ta det imorgon när jag kommer hem helt enkelt, och hoppas på att det inte är lika kallt som idag.

Det känns sådär lite onödigt att gå och lägga sig än, man sover alltid så korvdåligt när man jobbat kväll och sedan ska upp och jobba morgonen efter.