4/9
Jag har läst av Bob hansson och oh vad fint det är.
Jobbet idag var bra bra, en perfekt kombination av personal :D.
Och det var kul på morgonmötet, eller vad man ska kalla det. Och vi kom fram till att jag är gravid. Åtminstone skengravid. haha. Om inte annat så bestämde vi ju så att jag skulle träffa någon i helgen, så att jag kunde bli gravid. Haha, oj oj oj.
Och sen trodde sjukgymnasten och sjuksköterskan att jag hade en viss "sjukdom" eller vad det är, som gör att jag har ont i handleden, och behandlingen innebar kortisonsprutor och även operation. Nej, tack, säger jag.
Det känns som om att hela min kropp håller på att gå sönder känns det som. Ont i höften, ont i vaderna, korvont i handleden, ont i axeln, sen har den här allergin börjat komma tillbaka, jag har en kota i ryggraden som pekar ut lite och gör att muskeln vid skuldran hela tiden ömmar, så att där har jag också väldigt ofta ont, sne är det den extremt jobbiga mensvärken, och också den här huvudvärken som ofta infinner sig i mitt huvud.
Jag åkte snabbtåg till och från jobbet idag! Vilken lyx.
Det finns ett ställe mellan hägernäs och rydbo där han en gång skrämde livet ur mig, och vissa dagar går det inte att inte tänka på det. Idag var en sådan dag.
Och jag har alltid haft så svårt att se mig själv i framtiden, och har alltid, så länge jag kan minnas, inte trott att jag skulle fylla tjugo. Men jag tror att det är det som gör att jag inte har en aning om vad jag vill plugga till, vad jag vill bli, för att jag kan inte se mig själv i framtiden, det känns alldeles, alldeles för overkligt. Och det känns som att plugga för att bli något skulle vara alldeles onödigt eftersom att jag inte skulle kunna jobba som det i alla fall. Eller inte så att jag inte skulle kunna jobba som det, men jag kan inte se mig själv att jobba med något. Jag jobbar ju nu, men jag halkade sakta men säkert in i det här jobbet, och jag trivs faktiskt, vilket jag haft väldigt svårt för tidigare i livet. Det här låter kanske helt förvirrad och konstigt. Men, så tänker jag. Och då vet ni varför jag inte vill plugga till något, förutom att allt annat vad plugga innebär för mig, med ny skola, nya människor, nya rutiner, och allt sånt, ni vet.
korv på plugg och mig.
Jag ser, igen. dom. flera gånger nu, och på dagarna, och att dom rör vid mig.
Det är flera gånger på jobbet idag som jag varit helt säker på att det precis gick förbi någon bakom mig, men ingen där, och att någon snuddade vid min axel, men ingen där. Bara det inte blir som förut, mest det jag är rädd för.
Mina den fina skulle ha kommit hit idag, men är sjuker. :(. En annan dag, igen. min fina<3.
Jag skulle vilja skriva ännu mera sånger, har så sjukt mycket kreativitet i mig just nu, men känner mig ändå bara tom inuti, helt tom. Inget där. knackar på men ingen öppnar. en signal utan slut, en mening utan punkt, ett ord utan bokstäver, en känsla utan känsla. tom. utan allt, utan inget. tom.
Har ni förresten sett Änglarnas stad / city of angels ? Om inte, se den!
Det är ett måste!
Så fin.
Jobbet idag var bra bra, en perfekt kombination av personal :D.
Och det var kul på morgonmötet, eller vad man ska kalla det. Och vi kom fram till att jag är gravid. Åtminstone skengravid. haha. Om inte annat så bestämde vi ju så att jag skulle träffa någon i helgen, så att jag kunde bli gravid. Haha, oj oj oj.
Och sen trodde sjukgymnasten och sjuksköterskan att jag hade en viss "sjukdom" eller vad det är, som gör att jag har ont i handleden, och behandlingen innebar kortisonsprutor och även operation. Nej, tack, säger jag.
Det känns som om att hela min kropp håller på att gå sönder känns det som. Ont i höften, ont i vaderna, korvont i handleden, ont i axeln, sen har den här allergin börjat komma tillbaka, jag har en kota i ryggraden som pekar ut lite och gör att muskeln vid skuldran hela tiden ömmar, så att där har jag också väldigt ofta ont, sne är det den extremt jobbiga mensvärken, och också den här huvudvärken som ofta infinner sig i mitt huvud.
Jag åkte snabbtåg till och från jobbet idag! Vilken lyx.
Det finns ett ställe mellan hägernäs och rydbo där han en gång skrämde livet ur mig, och vissa dagar går det inte att inte tänka på det. Idag var en sådan dag.
Och jag har alltid haft så svårt att se mig själv i framtiden, och har alltid, så länge jag kan minnas, inte trott att jag skulle fylla tjugo. Men jag tror att det är det som gör att jag inte har en aning om vad jag vill plugga till, vad jag vill bli, för att jag kan inte se mig själv i framtiden, det känns alldeles, alldeles för overkligt. Och det känns som att plugga för att bli något skulle vara alldeles onödigt eftersom att jag inte skulle kunna jobba som det i alla fall. Eller inte så att jag inte skulle kunna jobba som det, men jag kan inte se mig själv att jobba med något. Jag jobbar ju nu, men jag halkade sakta men säkert in i det här jobbet, och jag trivs faktiskt, vilket jag haft väldigt svårt för tidigare i livet. Det här låter kanske helt förvirrad och konstigt. Men, så tänker jag. Och då vet ni varför jag inte vill plugga till något, förutom att allt annat vad plugga innebär för mig, med ny skola, nya människor, nya rutiner, och allt sånt, ni vet.
korv på plugg och mig.
Jag ser, igen. dom. flera gånger nu, och på dagarna, och att dom rör vid mig.
Det är flera gånger på jobbet idag som jag varit helt säker på att det precis gick förbi någon bakom mig, men ingen där, och att någon snuddade vid min axel, men ingen där. Bara det inte blir som förut, mest det jag är rädd för.
Mina den fina skulle ha kommit hit idag, men är sjuker. :(. En annan dag, igen. min fina<3.
Jag skulle vilja skriva ännu mera sånger, har så sjukt mycket kreativitet i mig just nu, men känner mig ändå bara tom inuti, helt tom. Inget där. knackar på men ingen öppnar. en signal utan slut, en mening utan punkt, ett ord utan bokstäver, en känsla utan känsla. tom. utan allt, utan inget. tom.
Har ni förresten sett Änglarnas stad / city of angels ? Om inte, se den!
Det är ett måste!
Så fin.
Kommentarer
Trackback
