Jag och ensamheten.

Åh, vi som hade så kul igår. Först åkte jag hem till ena Sara och väntade på att hon skulle bli klar, sedan åkte vi vidare in till stan hem till en av den andra Saras vän, det var mysigt.
Sen åkte första Sara hem och vi andra gick vidare till något ställe som jag inte minns vart det låg eller vad det hette, men det var kul. :).
Sen, efter några timmar så helt plötsligt föll jag ihop och allt blev svart och helt tyst i mellan åt. Det hela slutade ändå med ambulansen in till akuten, med Sara som sällskap. Jättemånga tusen tack Sara!!!! Tur att jag hade så fina vänner med mig. Läskigt om jag hade varit själv. usch. Det var riktigt läskigt att bara falla ihop, utan att kunna kontrollera det över huvud taget.
Sedan fick jag följa med henne hem och sova där, och vi kom väl hem till henne runt 6 någonting tror jag, och sedan sov jag tolv timmar, vaknade några få gånger, men somnade om lika snabbt.
Nu är jag hemma igen, utan körkort, kontokort och mobiltelefon. Så jag går inte att nås på mobilen på ett tag fram över, så att ni vet.

Jag är alldeles slapp i musklerna och det går inte direkt att kontrollera rörelserna, men det går nog över snart.
Jag hade i alla fall jättekul igår, innan allt det där hände, och jag vet inte riktigt hur det ska gå att jobba imorgon. Jag får se imorgon helt enkelt hur jag mår.