Jag och ensamheten.

nu har jag gjort det som jag så länge längtat efter att få göra.
när jag klockan åtta imorse begav mig till chefens rum var jag så laddad att jag inte ens hann sätta mig ner på stolen förrän jag sa det. jag vill säga upp mig.
och så var det med det. och jag kände mig sådär hysteriskt glad som jag var den där jonas gardell-kvällen den 19februari ;).

chefen var förstådende och sa att jag jag var varmt välkommen tillbaka om det skulle vara så, det kändes ändå bra.
hej då lyktan!