5/4 nr3.
fy fan för alla korvar vad jag har ont.
bion var en plåga, i den meningen att jag knappt kunde sitta still för att jag hade så ont.
alice i underlandet var både jättebra och jättetråkig. jag brukar annars inte tycka om typen av filmer som inte är verklighetstrogna, men jag tyckte om att dom hade gjort filmen som en fortsättning och inte direkt som det var i den tecknade riktiga filmen. och jag tyckte att det var dåligt datagjort ibland. och ibland var det jättebra gjort. väldigt ojämn på det mesta.
nog om filmen.
jag och andrea testade på sushi för första gången i våra liv. jag är inte imponerad alls. riset smakade fisk. bara fisk. men, jag älskar ju avokado; men som andrea sa "avokado och ris kan man ju äta hemma" och jag håller helt och hållet med dig.
film:
nu har jag dessutom sökt flera skolor! och jag börjar känna mig riktigt taggad för att plugga. dels också för att få till det här med att vara ledig kvällar och helger. få rutin på tider och på livet igen. jag märker hur stort behov jag har utav det när tillfället ges. ibland är jag mer aspergerig än vad jag vill erkänna. jag vill inte låta det förstöra för mig så jag försöker i den mån det går att utmana varje problematik i det, men just det där med rutiner är en av det mest utpekande dragen för asperger och jag känner att det faktiskt är något man inte kan träna bort så pass mycket att det fungerar i alla fall. för det gör det inte.
på mer än en månad har jag varit fri från jobb kvälls- och helgstider, dels för att jag var ledig i två veckor men ändå, jag märker själv hur mycket mera sprudlande jag blir. hur jag pratar mer. hur hela jag förvandlas till den där lite mera sociala tjejen som jag i mellan åt saknar och vill kunna vara. för lite social är jag. och ganska mycket social för att faktiskt ha asperger.
ibland brukar jag känna mig nöjd med dagen, på så sätt att jag sagt det jag velat säga till någon, istället för att tänka det och låta bli att prata. och då blir jag så glad och ler ett leende till, åt mig själv. :).
bion var en plåga, i den meningen att jag knappt kunde sitta still för att jag hade så ont.
alice i underlandet var både jättebra och jättetråkig. jag brukar annars inte tycka om typen av filmer som inte är verklighetstrogna, men jag tyckte om att dom hade gjort filmen som en fortsättning och inte direkt som det var i den tecknade riktiga filmen. och jag tyckte att det var dåligt datagjort ibland. och ibland var det jättebra gjort. väldigt ojämn på det mesta.
nog om filmen.
jag och andrea testade på sushi för första gången i våra liv. jag är inte imponerad alls. riset smakade fisk. bara fisk. men, jag älskar ju avokado; men som andrea sa "avokado och ris kan man ju äta hemma" och jag håller helt och hållet med dig.
film:
nu har jag dessutom sökt flera skolor! och jag börjar känna mig riktigt taggad för att plugga. dels också för att få till det här med att vara ledig kvällar och helger. få rutin på tider och på livet igen. jag märker hur stort behov jag har utav det när tillfället ges. ibland är jag mer aspergerig än vad jag vill erkänna. jag vill inte låta det förstöra för mig så jag försöker i den mån det går att utmana varje problematik i det, men just det där med rutiner är en av det mest utpekande dragen för asperger och jag känner att det faktiskt är något man inte kan träna bort så pass mycket att det fungerar i alla fall. för det gör det inte.
på mer än en månad har jag varit fri från jobb kvälls- och helgstider, dels för att jag var ledig i två veckor men ändå, jag märker själv hur mycket mera sprudlande jag blir. hur jag pratar mer. hur hela jag förvandlas till den där lite mera sociala tjejen som jag i mellan åt saknar och vill kunna vara. för lite social är jag. och ganska mycket social för att faktiskt ha asperger.
ibland brukar jag känna mig nöjd med dagen, på så sätt att jag sagt det jag velat säga till någon, istället för att tänka det och låta bli att prata. och då blir jag så glad och ler ett leende till, åt mig själv. :).
Kommentarer
Trackback
