Jag och ensamheten.

det finns ingen energi överhuvudtaget att göra någonting mer än det man ska, knappt det man ska, på jobbet. hur svårt ska det vara att få något nytt? något annat?
jag börjar så smått inse att det är timmis man måste börja som, för att sedan få anställning och fast jobb. men det känns så trist att släppa det man har. eller inte trist, men jag har liksom redan gjort allt det där en gång. det som tar emot är att när man börjar som timmis är det ofta mycket kvällspass...
och man vet inte hur mycket pengar man får i slutet av månaden.. den här "tryggheten".

frågan är vad jag värdesätter mest.