25/12 nr2.

jag läser dem om och om igen.
försöker förstå
med tårar som rinner längs min kind.
försöker förstå
vad som blir fel, vad som blev fel.

och allt jag vill är att jag inte ska börja tänka på hur fel jag är
men trots den viljan brister hjärtat och gråter lika mycket som jag.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0