Jag och ensamheten.

jag har knappt sovit på hela natten och jag har drömt så sjuka drömmar. ni vet sådär när man ligger vaken för länge och bara tänker och tänker och till slut blir tankarna drömmen och man vet inte om man sover eller inte. och en gång i timmen har jag gått upp för att jag varit både kissnödig och törstig. sedan börjar det om igen.
och varför är det så att man alltid somnar och sover som bäst timmen innan man ska gå upp, oavsett när det är?

well well, jag kanske borde göra mig iordning nu, jag ska ju faktiskt gå om tjugo minuter drygt. men det är så tråkigt att fixa sig på morgonen, det är det faktiskt.

och förresten har vida blivit heeeeelt och hållet galen. hon jamar och jamar, eller snarare skriker och rullar runt på golvet och stryker sig mot ALLT. håller sig uppe hela natten, ska bli klappad hela tiden, rullar runt ännu mer, skriker ännu högre, finns inget stopp. tokkatten.

och dessutom har jag fått min tid till karolinska, till nästa fredag. jag ska göra en så kallad elektroneorugrafi. jag är redan fruktansvärt nervös...