6/1 nr2.

jag har aldrig tänkt på att jag sjunger så mycket här hemma.
jag har försökt sjunga med säkert tio gånger i varje låt jag lyssnar på men glömmer bort att det enda som hörs när jag öppnar munnen är ett kraxande oljud som knappt ens hörs.

det är som när jag går till tåget och är helt inne i min egna lilla värld och sjunger på lite nyskrivna sånger eller favoriter som emil jensen och jag märker inte ens att jag sjunger förrän det går förbi någon och ler lite för mycket bara för att vara det där alldagliga leendet. och det är ju inte så att jag bara nynnar, jag sjunger verkligen.
haha. det är pinsamt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0