Jag och ensamheten.

det är snuddigt nu. jag ser ingenting. jag vet inte vart jag är på väg.
panikattacken pågick under flera timmar inatt och jag känner mig tröttare än innan jag somnade.
jag gick omkring här i lägenheten i flera timmar, gick utan slut. jag vet inte vart jag är på väg.
varför väljer jag livet?
det finns inget svar på det. jo. det gör det förresten. och det är för er skull. jag försöker bespara er min död.
försöker.
men jag dör inuti. och kvar återster bara ett skal.
dagarna till thailand känns helt plötsligt otroligt långt bort. så långt bort att jag inte vet om jag klarar av att vänta.
ska jag avboka på en gång? låta någon annan resa?

jag sysselsätter händerna. allt för att inte inte inte skära. allt för att inte inte inte dö.
milslånga texter i word. 
abstinensförstörda händer som slår mina ben i desperata försök att avstå. 
andas djupt.
högt.
jag får ingen luft.

och jag skäms. skäms så oerhört för att jag vill välja döden.
jag vill inte välja livet, jag kan inte välja livet när döden står och lockar varje natt.