Jag och ensamheten.

idag på jobbet stod jag och beklagade mig över dagens fel varpå min arbetskamrat säger "var som en anka!" och jag blir helt ställd. det var inte rätt tid att skoja med mig. så jag blev lite sådär smått irriterad och slänger ur mig "anka?! vaddå anka? vad har en anka med det här att göra?!" då förklarar hon så snällt att det menas med att man ska låta allting rinna av en, som vattnet gör på ankor.
haha.
dumförklarad? ja.