Jag och ensamheten.

hennes ihopkurade lilla kattkropp
mot mitt stormande bröst
värmer mig
jag håller andan för att inte störa
hennes lugna andning

jag blir rädd när hon gömmer sig
för mig
och det som kallas panikattacker
rädd för att skrämma bort henne
från den famn hon ligger i

jag älskar när du borrar in ditt lilla huvud
mot min hals
när du vill komma närmre
än vad som är möjligt
jag älskar att du låter mig
hålla ditt liv i mitt
för aldrig känns det så svårt att lämna livet
som då.