Jag och ensamheten.

idag var jag på aspergergruppmötet nr 2. det var intressant idag med och vi pratade mycket mer än förra gången. eller liksom det flöt på bättre. det är också så roligt att se allas egna små egenheter. för på samma sätt som vi är väldigt lika är vi totalt olika. och kombinationen av oss alla är jätterolig. jag sitter mest och skrattar. :D.


annars är dagarna fortfarande svåra att ta sig igenom. jag har en ångest som är värre än jag tidigare känt och vill inget annat än att ligga i sängen och sova med vida intill mig. jag räknar tabletter för att sedan lägga tillbaks dom i burken och bestämma mig för att vänta i alla fall en dag till.
ändå fick jag kommentaren "vad pigg och glad du låter" och det beskriver väl ganska bra hur pass bra jag är på att dölja allt när jag är ute bland folk. allt för att inte erkänna mig besegrad. jag vill inte visa mig så totalt nedbryten som jag egentligen är. samtidigt erkänner jag det här. men det känns som att det inte spelar någon roll. eller alltså. ni vet. som bajs typ.

korv.