Jag och ensamheten.

igår var jag tvungen att gå hem från jobbet för att jag hade så förskräckligt ont i magen.. (mensvärk)
det blev lite bättre under eftermiddagen och mådde ganska bra faktiskt.
sedan till kvällen blev det värre, men jag tänkte att det skulle bli lite bättre om jag lade mig i sängen med värmekuden, värktabletter osv osv.
jag vaknar på morgonen av en dröm där det är någon som skär upp hela magen på mig och drar i alla tarmar och allt som finns där inne. och precis så kändes det när jag vaknade, så ont gjorde det.
och så van som jag är med denna hysteriska mensvärk försöker jag härda ut, med spyor, feber, kallsvettningar, och ett utdraget ålande i sängen (och överallt i hela lägenheten) men efter en timme ringer jag pappa om hjälp för att skjutsa mig till vårdcentralen, för jag kunde inte ens gå. jag ringde mamma innan dess också, men hon svarade inte. vet inte riktigt varför jag ringde henne, men hon är sjuksköterska och då känns det bra att ringa liksom.. och när hon ringer upp säger hon att jag ska åka till akuten inte till vårdcentralen. och då ringde jag danderys gynakut och dom sa också att jag skulle komma in på en gång.
väl där får jag ta blodprov, urinprov och allt sånt där vanligt krafs. sedan gynundersökning. och i vanlig ordning får dom inte in alla makapärer där dom ska in, trots de mindre alternativen av instrument. så någon ordentlig undersökning blev det inte tal om. men ultraljudet visade ingenting. så det är ju inget fel. bara en extrem smärta.
och för en gångs skull tror dom mig när jag säger att min mensvärk är extrem.
och nu fick jag den högsta dosen på en stark smärtlindring samt ett muskelavslappnande läkemedel, som man endast får ta två gånger per dygn. så nu hoppashoppashoppas jag på att den här smärtan kan ge med sig, om bara för en liten stund.

och förresten.
manliga gynekologer är verkligen bäst!