29/11.
lördagskvällen - mardrömskvällen.
det började göra så jävligt ont igen (mensvärken) och jag drogade ner mig med den mensmedicin jag har, i förebyggande syfte. jag gråter och skakar av smärta, men lyckas somna en stund men vaknar när julia väcker mig när hon kommer hem och säger att jag drömmer mardrömmar.
och ja, jag drömde att någon delade på mig, flera gånger, med en kniv.. så ont gör det, och det är inte första gången jag har drömt det vid mensvärk.
och då när jag vaknade igen hade jag så ont att jag skrekgrät. som ett extremt ledset barn, det fanns inget stopp. efter någon halvtimme eller så frågade jag julia om man fick ringa ambulans när man hade såhär ont. hon gick och väckte pappa som ringde 112, men den jävla sjuksköterskan nekade mig ambulans... jag blev så jääävla arg på henne. jag hade så ont att jag ville dö, så ont att det kändes som att jag skulle dö. men dom tyckte ändå att jag skule åka in till akuten när jag hade så ont som jag hade, trots att jag tagit den medicin som jag har utskriven mot mensvärken. hon frågade "har du verkligen så ont...?" "behöver du verkligen en ambulans för det här?.. vi har ganska mycket annat att göra just nu.." "du kan ju beställa en liggande transport, men då får du vänta några timmar.
pappa hade tyvärr druckit öl under kvällen och kunde inte köra, så det var bara att försöka beställa taxi klockan tolv en lördagskväll.. till slut kom den och till slut var vi på akuten.
där fick jag också ligga och storgråta i vad som kändes en evighet, i britskorridoren, men blev tillslut hjälpt med ett försök till gynundersökning, men det gjorde så otroligt ont redan innan, så det gick knappt. men nu ska jag tillbaka dit för ultraljud och grejer. och jag ska prova p-piller. trots att jag inte vill, men kan det hjälpa är det värt det nu.
jag fick citodon och fick åka hem. så vi beställde en taxi, ännu svårare då klockan halv fyra en lördagsnatt.. men tillslut kommer vi hem. jag helt drogad..
sover till elva, har inte ont, äter frukost, får ont och drogar ner mig igen..
men två stycken citodon när man varit utan mat i en vecka var läskigt. allt snurrade och jag kunde inte ens klä av mig själv.
usch för mensvärk.
men nu ska jag få hjälp. dom ville till och med göra titthålskirurgi om det inte hjälpte inom ett par månader med p-piller. så nu känns det äntligen som att läkarna förstår min extrema mensvärk, och jag ska få hjälp.
tack för det.
:).
och jag har världens bästa flickvän som kramade, trötstade och torkade tårar hela natten lång. jag älskar dig julia, du är det absolut bästa som finns. det finns inga ord som beskriver hur glad och tacksam jag är för att jag har dig. <3.
det började göra så jävligt ont igen (mensvärken) och jag drogade ner mig med den mensmedicin jag har, i förebyggande syfte. jag gråter och skakar av smärta, men lyckas somna en stund men vaknar när julia väcker mig när hon kommer hem och säger att jag drömmer mardrömmar.
och ja, jag drömde att någon delade på mig, flera gånger, med en kniv.. så ont gör det, och det är inte första gången jag har drömt det vid mensvärk.
och då när jag vaknade igen hade jag så ont att jag skrekgrät. som ett extremt ledset barn, det fanns inget stopp. efter någon halvtimme eller så frågade jag julia om man fick ringa ambulans när man hade såhär ont. hon gick och väckte pappa som ringde 112, men den jävla sjuksköterskan nekade mig ambulans... jag blev så jääävla arg på henne. jag hade så ont att jag ville dö, så ont att det kändes som att jag skulle dö. men dom tyckte ändå att jag skule åka in till akuten när jag hade så ont som jag hade, trots att jag tagit den medicin som jag har utskriven mot mensvärken. hon frågade "har du verkligen så ont...?" "behöver du verkligen en ambulans för det här?.. vi har ganska mycket annat att göra just nu.." "du kan ju beställa en liggande transport, men då får du vänta några timmar.
pappa hade tyvärr druckit öl under kvällen och kunde inte köra, så det var bara att försöka beställa taxi klockan tolv en lördagskväll.. till slut kom den och till slut var vi på akuten.
där fick jag också ligga och storgråta i vad som kändes en evighet, i britskorridoren, men blev tillslut hjälpt med ett försök till gynundersökning, men det gjorde så otroligt ont redan innan, så det gick knappt. men nu ska jag tillbaka dit för ultraljud och grejer. och jag ska prova p-piller. trots att jag inte vill, men kan det hjälpa är det värt det nu.
jag fick citodon och fick åka hem. så vi beställde en taxi, ännu svårare då klockan halv fyra en lördagsnatt.. men tillslut kommer vi hem. jag helt drogad..
sover till elva, har inte ont, äter frukost, får ont och drogar ner mig igen..
men två stycken citodon när man varit utan mat i en vecka var läskigt. allt snurrade och jag kunde inte ens klä av mig själv.
usch för mensvärk.
men nu ska jag få hjälp. dom ville till och med göra titthålskirurgi om det inte hjälpte inom ett par månader med p-piller. så nu känns det äntligen som att läkarna förstår min extrema mensvärk, och jag ska få hjälp.
tack för det.
:).
och jag har världens bästa flickvän som kramade, trötstade och torkade tårar hela natten lång. jag älskar dig julia, du är det absolut bästa som finns. det finns inga ord som beskriver hur glad och tacksam jag är för att jag har dig. <3.
Kommentarer
Postat av: Therese
Men gumman...tyvärr måste jag nog säga att även om det kändes som om du hade rätt så ambulansen behövs för annat...
P-piller kan verkligen hjälpa och jag undrar vad som egentligen är värst, en svag kontrollerad dos med hormoner som kan göra framtiden ljusare alt att droga sig gång i veckan med tabletter som känns som råttgift...
Ta hand om dig - å tack Julia för att du tar hand om Andrea
Postat av: andrea.
ja, kanske var det så just då, men hon var sjukt otrevlig och trodde inte att jag hade så ont, utan snarare förklarade bort det med att det var mycket att göra.
ja, jag ska prova det nu.
:).
Trackback
