4/10.

när jag blir ledsen låser sig min mun.
jag gråter tysta tårar medan det river kaosartat inuti mig.
det finns bara en sak som gör att jag kan få ur mig saker när jag är ledsen och det är att skriva.
trots att jag ligger gråtandes i julias famn kan jag inte prata. jag vill ha papper och penna. helst en dator. och skriva. skriva det jag tänker och få skrivande svar tillbaka. då kan jag formulera, tänka, sudda, skriva om.  det känns otroligt fånigt att skriva till en som sitter bredvid, men för mig är det en stor skillnad. för då behöver jag inte ta hänsyn till tonfall, ögonkontakt, kroppsspråk och tystnaden mellan fråga och svar. vilket är det som gör det ännu svårare för mig att tolka, att förstå. som snor så mycket energi från mig. det handlar inte om att jag är feg för att ta upp saker eller på något sätt vill undvika att prata om det jag är ledsen för, utan för att det underlättar för mig att få det jag vill säga sagt.

aspergerkrångliga jag.
jag hatar det.

Kommentarer
Postat av: Julia

jag älskar dig. <3. och jag tycker också det är lättare att skriva än att prata. <3

2010-10-04 @ 17:43:49
Postat av: saran

det där är nog inte så mycket asperger som det är.. eh.. öh.. mänskligt? om man kan säga så.

jag är precis likadan. men jag skriver helst inte ens till någon, utan bara till mig själv.

2010-10-05 @ 07:15:39
URL: http://saratrorhonvet.blogg.se/
Postat av: andrea.

jo, visst är det väl så.

och ja, jag skriver också gärna bara till mig själv, men om det är någon man ska prata med liksom och är ledsen, eller vet att man kommer bli ledsen.

och det är inte bara för att jag inte vill prata, utan för att jag kan inte koncentrera mig på att tolka den jag pratar med, när jag själv gråter och är ledsen.

2010-10-05 @ 14:33:17
URL: http://jagochensamheten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0