Jag och ensamheten.

höstångesten är inte längre lika stark. något dämpade den. någon dämpade den. men ibland river den där inuti under några långa timmar.
jag hade tänkt att börja plugga nu efter jul. det hade varit ganska säkert att jag kommit in, men nu ska ju karlstad inte starta sin utbildning och jag är inte så säker på att jag vill plugga i jönköping eller örebro, som är alternativen om jag ska börja efter jul. då betyder det att jag måste vänta ett helt år till.
ett helt år.
jag som kände mig så glad för att börja plugga. varför kan inget få bli som man tänkt sig?

då betyder det att jag ska försöka hitta ett nytt jobb. det här sökandet. det här inte vetandet. jag hatar det. det oregelbunda livet. livet med schema för enbart några få veckor framåt. det bara river ännu mer ju mer jag tänker på det. jag vill inte bli överraskad hela tiden. jag tycker om det lagom förutsägabara. att veta. inte att vara oventande mitt eget liv.
det tar så oerhört mycket energi av mig att leva i den här situationen...