Jag och ensamheten.

idag har jag och sara varit på rival och lyssnat på tomas andersson wij. en sådan fin människa kan inte ge annat än en fin spelning. men ikväll kändes den magisk. :).
och jag älskar att sitta ner när jag går på konsert, så att man liksom kan lyssna på riktigt. koncentrera sig på musiken. jag känner mig bara obekväm när man ska stå och liksom halvröra sig lite i takt till musiken sådär. nej. sitta ner passar mig mycket bätte. då kan man koncentrera mig på att lyssna och inte behöva koncentrera sig på att vara så okonstig.

och i vanliga fall så verkligen hatar jag extranummer. har man spelat klart så har man. har man fått tackapplåder så har man.. att hålla på att springa in och ut sådär på scenen och tramsa sig.
men kan ni tänka er vem som kommer med ut på extranumret ikväll? det var självaste winnerbäck! jag blev så glad. och kan ni tänka er att det var första gången jag hörde honom live, vilket är mycket konstigt med tanke på att han är den jag lyssnat längst och mest på, efter lisa ekdahl. så jag tänker, nästa gång han spelar, boka en biljett på en gång!

tack finaste sara, tomas och winnerbäck för en mycket magisk kväll. <3.