Jag och ensamheten.

varför är de ensamna kvällarna och nätterna så fruktansvärt ensamna. och långa.
varför finns där inget lugn?
tre timmar har jag sovit. jag kan inte sova utan någon annan. jag är fortfarande för rädd för natten, för mörkret. mörkret blir alltid så mycket mörkare när man är ensam och jag var tvungen att tända de lampor som jag låtit bli att tända på så länge. jag var tvungen att gråta de tårar jag inte gråtit på länge.
jag kommer för alltid att rädas det nätter jag tvingas sova ensam, så är det bara.

höstångestlåten.
och det är alltså ångesten jag vill ska lämna mig.