Jag och ensamheten.

Igår var vi i min grupp så duktiga på att plugga. Vi skrev klart hela projekt ett för att kunna få lite feedback idag under handledningen. Vi satt från tio till sex i biblioteket.
när jag kom hem var jag sååå trött och hade väl egentligen kunnat somna på en gång, men när jag vid elva bestämmer mig för att sova så går det bara inte.

Det är så svårt att sova utan julia. Min kropp letar efter pusselbiten som ska sitta ihop med mig. trots att sängen är så mjuk och skön skaver det bara när jag vänder och vrider på mig.
att få sova med julia är nog det bästa som finns. när jag vilar mitt huvud mot hennes arm och jag kan borra in mig vid hennes hals för att känna den underbara julialukten. när jag kryper närmre för att vår kroppsvärme ska mötas och värma oss båda två. när jag även kan lägga mina ben mellan hennes och på så sätt försöka komma henne ännu lite närmre. sedan ligger vi där, hela natten så tätt så tätt, närmre varandra än vad som egentligen är möjligt. Vi tar endast upp en trejde del av min 1,20m breda säng.
och detta mina vänner är det mest underbara sättet att sova på.
det skaver och gör så ont utan dig julia. <3.