Jag och ensamheten.

aldrig hade jag trott att jag skulle gråta så mycket för att jag är så kär.
Den här helgen, utan julia, har varit värre än hemsk.
fredagskvällen gick väl bra, men sedan jag vaknade på lördagen har tårarna runnit konstant. jag somnade gråtandes och vaknade gråtandes och fortsatte att gråta hela dagen idag fram till eftermiddagen.
ni kan tänka er mina svullna ögon nu, eller hur. ingen vacker syn.

vi har varit förlovade ett halvår (igår), min älskade och jag.
ett helt otroligt halvår.
och nu är det spännande för vi börjar prata om ett bröllop framöver.
jag vet att ni freakar lite och tycker att det är tidigt. det tycker inte jag, för jag har aldrig i hela mitt liv varit mer säker på vad jag vill, än tanken på att spendera resten av mitt liv med julia<3.
det är mysigt att prata om hur vi vill ha och inte ha. och jag längtar så.
och vi stressar verkligen inte fram det, vi vill det bara.
vi vill helt enkelt.


nu längtar jag bara så otroligt efter att du ska komma hit och jag får krama och pussa dig.
jag vill att veckan ska gå rekordsnabbt och att fredagen kommer på en gång, för då kommer du.

<3
jag älskar dig.