10/1.
idag på eftermiddagen kom mamma hit till örebro för att sällskapa mig över en kväll, natt och förmiddag.
vi har hunnit med att handla massa mat, hittat in till stan, köpt gardinstänger, lagat mat och tittat på tv och film ända fram tills nu.
jag är inte så trött alls just nu, men jag tänkte ändå snart stänga av den här apparaten för att ge sömnen ett försök.
igår fick jag ett glatt besked. pappa kommer hit i helgen och lämnar de sista sakerna som jag hade kvar hemma. och det blir ju gratis-och-bekväm-åk för julia, så jag får träffa henne redan till helgen igen. och det värmer mitt hjärta mer än något annat just nu.
den här saknaden, den olidliga saknaden.
jag har hört flera som tycker om att sakna, som tycker det är fint att sakna. men själv tycker jag att det är smärtsamt, mörkt och svårt. jag hatar att sakna. det betyder ju bara att något saknas mig. hur kan det vara fint? hur kan man tycka om det?
lägenheten börjar väl välkomna mig så smått. och jag välkomnar den. men det är med myrsteg från bådas håll. det blir inte lätt det här. det kommer att ta sin stund innan jag känner mig hemma här. och när jag kommit iordning med det mesta ska ni även få se bilder på hur jag har det här i örebro.
nu är det dags att stänga av.
kram!
och julia får en puss. <3.
vi har hunnit med att handla massa mat, hittat in till stan, köpt gardinstänger, lagat mat och tittat på tv och film ända fram tills nu.
jag är inte så trött alls just nu, men jag tänkte ändå snart stänga av den här apparaten för att ge sömnen ett försök.
igår fick jag ett glatt besked. pappa kommer hit i helgen och lämnar de sista sakerna som jag hade kvar hemma. och det blir ju gratis-och-bekväm-åk för julia, så jag får träffa henne redan till helgen igen. och det värmer mitt hjärta mer än något annat just nu.
den här saknaden, den olidliga saknaden.
jag har hört flera som tycker om att sakna, som tycker det är fint att sakna. men själv tycker jag att det är smärtsamt, mörkt och svårt. jag hatar att sakna. det betyder ju bara att något saknas mig. hur kan det vara fint? hur kan man tycka om det?
lägenheten börjar väl välkomna mig så smått. och jag välkomnar den. men det är med myrsteg från bådas håll. det blir inte lätt det här. det kommer att ta sin stund innan jag känner mig hemma här. och när jag kommit iordning med det mesta ska ni även få se bilder på hur jag har det här i örebro.
nu är det dags att stänga av.
kram!
och julia får en puss. <3.
Kommentarer
Trackback
