Jag och ensamheten.

julia och jag turas om att berätta för varandra hur vi ska klara oss den här tiden.
och jag säger det jag tror på.
men här inuti hjärtat gör det bara förskräckligt ont. jag toksaknar utan något stopp.

snart har jag legat och tittat på tv i tolv timmar. jag har inte velat göra någonting.
imorgon kommer i alla fall mamma och hälsar på över en natt, så då får jag lite att göra, men annars vill jag inget hellre än att skolan ska börja så att jag slipper ligga här och dö.