Jag och ensamheten.

jag har köpt en fin lägenhet på gärdet idag.

ändå har jag gråtit mer än två timmar nu.
tårar för allt.
hela konversationen ikväll med julia var bara gråt.
jag vill berätta. men det låser sig. allt låser sig. jag låser mig.
jag vill inte berätta. för det blir bara mer tårar.
mer tårar än jag klarar av i ensamma nätter.
jag gör mig onådd, jag gömmer mig långt, långt inne där ingen når.

blir det värre? mår jag bättre?
jag känner mig bara vilsen.
tron på att jag har hunnit läka de största av mina sår
förstörs när persioder som denna tar vid.
då tappar jag mig själv. jag faller. och jag faller hårt.

blodiga läppar som skriker sig sorg
hon skriker men ingen vill höra
Blodiga ögon som spräcker sin skräck
hon vet vad ingen vill göra

Blodiga barnet som skakar av köld
ingen vill finnas i natten
blodiga barnet som gråter av törst
ingen vill ge henne vatten

Blodiga benen som skrapas av glas
hon vet att ingen vill se det
blodiga benen som blottar sitt yttre
låtsas gör alla, när dom inte vet

Blodiga sköra fina lilla flicka
hon som ingen vill ha
Blodiga flicka gå nu din väg
dig som ingen som vill ha