Jag och ensamheten.

igår på väg hem från skolan sätter sig en man bredvid mig på tunnelbanan och berättade hur viktigt det är att ha pengar och att vara rik, att slippa jobba och kunna köpa sig lyxiga saker.
han hade träffat en tjej som ägde en typ krog när han var runt trettio och sedan inte behövt jobba mycket mer alls i  sitt liv. han menar på att det också gjort att han fortfarande såg så ung ut, att man inte skulle slita ut sig och inte jobba.

Alltså vilken moral har folk? tror han att det är så lätt att sluta jobba och "ta det lungt" istället för att inte bli gammal och sliten.. när jag nämnde det började han förespråka hur ung och vacker jag var och hur lätt det skulle vara för mig att hitta en rik kille som skulle ha tillräckligt med pengar..
jag ville egentligen bara skrika till honom när jag gick av att jag minsann kunde bo på gärdet i alla fall, trots att jag inte haft någon inkomst sedan mars/april OCH att jag har FLICKVÄN och vi kommer klara oss alldeles UTMÄRKT tillsammans i livet både vad gäller ekonomi och att se unga ut! (men det gjorde jag ju inte. jag nickade och gick snällt av tunnelbanan).