Jag och ensamheten.

Det är redan september och hösten är här.
den känns på något sätt inte alls lika jobbig som den brukar.
jag tror att det beror på att jag inte präglas av ett oregelbundet dygn där jobb kan förekomma alla timmar om dygnet. utan att jag går i skolan och kan göra vad jag vill på helger och kvällar. prioritera och välja själv.
jag kommer antagligen jobba extra, så fort jag hittat ett jobb, men det kan jag också styra lite själv över.
det är alltså inte samma press som det brukar, skolan på högskolenivå är ju inte alls likvärdig den på gymnasiet. visserligen är det mycket mer att läsa nu, men det är inte samma stress över alla olika ämnen, prov som krockar eller oändligt långa dagar i skolan måndag till fredag.

nejdu. jag vill helt enkelt säga att det känns bra.
att jag är kär.
och att jag välkomnar hösten med värmeljus, studentlitteratur och en himla massa mys med julia.
<3.