Jag och ensamheten.

ingen tillräcklig sömn.
kvart i fyra somnade jag första gången. vaknade en kvart senare av att mili sprang omkring och jamade massor. somnade om vid fem och vaknade igen vid sju, somnade om efter en stund och sov till åtta.
en typisk ganska sömnlös natt. något som diagnosen också bidrar till. denna sömnlöshet.
jag har läst mycket om att personer med asperger syndrom inte har lika stort sömnbehov som andra, men att vi också har en låg energinivå.
det är så frustrerande att ligga vaken utan att det finns något som skulle hålla mig vaken, och redan från början ha lite med energi dygnet runt och att allting runt om mig tar mer energi från mig, än från många andra. jag behöver verkligen sova för att kompensera upp den redan inbyggda låga energinivån och för allt energikrävande under dagen. ni vet vanliga saker som att åka och handla och sånt.
det är segt att inte orka med allt jag vill göra heller. först är det alla måsten. sen ska energin även finnas kvar för att träffa vänner, vilket är det egentliga måstet. det roliga måstet. men maten kommer inte hem av sig självt och jag får ingen lön om jag inte jobbar.
och kommer jag ur sömnrutinerna tar det lång tid att komma tillbaka till det normala, så att jag kan sova utan den stora störningen på sömnen. lite svårt har jag ju alltid. och har alltid haft, men ändå så pass att jag fungerar på dagarna.