Jag och ensamheten.

Det känns fint att man gör skillnad. att det jag skriver berör någon eller några där ute.

vi håller på att skriva klart grupparbetet. jag har tagit på mig att skriva ihop allas delar av den stora texten och kolla igenom i slutet och så, det blev väldigt rörigt till slut när jag fick massa olika mail med olika dokument skickade till mig. samma, men olika mail. 
jag känner mig fruktansvärt dålig när det blir för mycket och jag inte får grepp om någonting. alltng blir samma sak och jag vet inte längre vad jag läser. det ligger bara massa olika dokument öppnade med samma innehåll fast olika ändringar i alla. jag ser inte vad som är ändrat, vad som är det rätta, vart det ska in...
det är allt det där jag brukar se, men hjälp vad dåligt det gick nu. det känns som att jag svikit gruppen och inte gjort mitt arbete..
men så ringer anna och berättar att hon tycker att jag är bra, att jag har gjort ett bra jobb och att arbetet snart är klart. då känns det bättre. :).

men min hjärna brinner.
jag vill ligga i solen, läsa skönlitterära böcker, bada i sommarvatten och snacka skit..