Jag och ensamheten.

snart är det träningsdags. sedan ska jag åka lite tidigare till jobbet, eller inte till jobbet men till täby, för att fixa pass. mitt gick ju ut i våras.
sen imorgon ska jag vaccinera mig. usch och fy! men vet ni? jag ska "bara" ta en spruta, sen är det ett vaccin som man dricker! tänk om alla vaccin kunde vara drickbara, åh så glad jag skulle bli.

och bilder på nya frisyren kommer snart...

nu ska jag iväg och träna så att jag hinner med det idag. har ju inte tränat varken lördag eller söndag.
sen ska jag till psykologen och sen är det klippning. och efter det ska jag hem till pappsen och äta middag.

och kan ni förstå att om en månad är jag faktiskt i thailand!!! jag kan inte förstå det.
31 grader har dom där idag, herre pommes frites vad jag längtar :D.

vem ringer man när man inte orkar leva? vem ringer man när man inte vill leva?
jag har inte någon längtan efter att dö, egentligen. jag vill inte dö. nej, jag längtar inte efter döden. det är livet jag inte klarar av. jag är egentligen ganska rädd för att dö, för tomheten, för evigheten.

och om jag skulle vara helt övertygad om att ickelivet var ett bättre alternativ, skulle jag inte behöva ringa någon över huvud taget. men jag har en plikt, något, som får mig att fortsätta. men det finns ögonblick, ögonblick som är betydligt längre än ögonblick, där ångesten har greppet om mig och någon måste påminna mig om varför jag måste leva. men vem ringer man då? vem orkar lyssna till något så ynkligt? vem ska behöva lyssna till något sånt? och när det väl är någon som lyssnar finns det inget svar på frågan varför man måste leva.
men vem ringer man?
man ringer ingen. man utsätter inte folk för det. man utsätter inte folk för sin ångest, sin ovilja till livet, för sina självmordstankar för det är så lätt att det missförstås. det uppfattas som en anklagelse, ett uttryck för missnöje. som om det är ditt fel att jag har ångest. som om det är på grund av något som just du gjort eller sagt, eller inte gjort eller inte sagt som gör att jag inte orkar leva. så enkelt är det dessvärre allt för sällan. nej, det man vill ha från den stackaren som tvingats lyssna är en anledning till att leva. en, för mig, betydelsefull anledning till att leva. men det är att begära för mycket. alldeles för mycket. för i just dom stunderna när ångesten har mig i sin makt finns det ingenting som är en anledning betydelsefull nog för att man ska välja livet. jag begär en omöjlighet.
därför ringer jag inte till någon när jag inte orkar med mig själv. när ångesten blir för stor. när jag inte orkar leva.  jag har många vänner. många vänner som säger att dom gärna lyssnar på min ynklighet. jag har en hel telefonbok med numren jag skulle kunna ringa
men
jag gör inte det.
för man utsätter inte folk för det, för sin ångest och ovilja till livet.
för det jag begär är en omöjlighet.

idag har jag mer ont i ryggen igen och handleden ömmar.
känns som att jag har en 90-årings gamla kropp.
halsen krovar sig och det är dags att sova för att ta igen nattens missade timmar och för att orka med heldagen på jobbet imorgon.
men
grannen tävlar i "vems granne stör mest" och spelar hög musik.
fast, det är ju lördag, så jag får väl stå ut med det... men det kommer ju inte bli så lätt att sova till det där.

Nu sitter jag på jobbet och har rast.
Jag har nyss skrivit en ledighetsansökan för hela två veckor.
eftersom att jag ska till THAILAND!!!!
9-24/3 det känns som att jag slipper hela mars här hemma i kalla sverige.
jag ska till VÄRME och SOL!
det här är det bästa på mycket länge och jag tror att jag kan härda ut tills sommaren kommer hit efter att ha fått en försmak.
och jag tackar mor min som bjuder mig på halva resan (!) Det blir ändå mycket dyrt för mig, men det skiter jag i. och det försvinner många semesterdagar från sommarsemestern, men det skiter jag också i för jag ska följa med.


inatt har jag bara sovit två timmar för att jag har haft så ont i halsen och jobbet är lika jobbigt som vanligt.
men jag är glad nu.
jag ser solstrålarna som lyser svagt längst där inne i den mörka grottan.
den här hösten och vintern har tagit mig tillbaka till mitt mörkaste gömställe, det har legat så långt bort att jag gått vilse och inte hittat tillbaka. Men nu tror jag att jag har hittat rätt stig för vägen tillbaka.
låter överdrivet.
men ni skulle bara veta vad lite sol gör för min själ.

två blodapelsiner har jag ätit idag.
det svider i magen.
men nu ska jag äta en till och dricka lite isländskt te, som man ska dricka när man är sjuk. Jag fick det av finaste alice sådär några dagar innan jul. och just nu har jag sjukt ont i halsen, så det passar sig bra.

dessutom så ska jag åka till thailand i mars, möjligtvis två veckor, men minst en.
det blir sjuuukt bra.
:).

stressa stressa.
Nu har jag varit och tränat. 600 kalorier på en 30 minuter? den där maskinen är verkligen ett mysterium.
nu ska jag iväg till sjukgymnasten och sedan är det jobbet direkt efter det.
och jag hinner inte laga någon mat till helgens alla jobbpass.
tidigare i veckan började det kännas ganska bra med maten, jag blev hungrig ganska regelbundet. och är det något jag verkligen inte kan, så är det att äta när jag inte är hungrig. och nu, går det cirka 12 timmar mellan varje måltid. suck på det här.

nej, nu måste jag springa.
hejsvej.

jag får panik
inombords trycks lungorna ihop och tömmer mig på luft utan att hämta någon ny
jag kan inte andas.
det finns hur mycket luft som helst, men det finns ingen luft till mig
hjärtat slår snabba hårda slag likt en hård jävla hammare på vass jävla spik
det finns ingen utgång, ingen exit
jag är instängd i mig själv
klaustrofobi
jag äter luft men spyr ändå. inget får plats
jag har inget utrymme, jag är ingenting
jag kan inte andas
det finns ingen luft till mig
ingen utgång, ingen exit
jag får panik
klaustrofobi
snabba hårda slag
en hård jävla hammare
en vass jävla spik
jag kan inte andas
panik
trycks ihop
lungor
luft
exsjälvit
utärrymme
ingjävlaen
error
error
error

jag köpte en tröja. med 390 kronors rabatt.
jag tyckte den var fin.

Jag låter bli att skriva inlägg för att jag är så pass arg och missnöjd med det mesta.
och jag besparar er all denna klagan genom att inte skriva.

nu ska jag in till storstaden och träffa mamma för första gången på jag vet inte hur länge.
tjingpling.

nu har jag bokat klipptid.
och det är första gången på minst tio år som jag faktiskt går tillbaka till samma frisör.
tummen upp!
:).

Det är lagom kul på jobbet just nu, så kul att rasten består av toalettgråt och ryggövningar.

fast nej.
jag vill inte.

Imorgon ska jag upp tidigt och gå till läkaren igen. det är tur att det finns något så bra som högkostnadskort, annars blir det snabbt väldigt dyrt. I alla fall så mycket som jag sprungit till läkaren de senaste månaderna. jag måste titta ut en mer långsiktig lösning för ryggen. jag har inte råd att vara sjukskriven, men jag kan inte heller jobba med den här smärtan och återkommande ryggskotten.

dom där fyra små timmarna med sömn inatt gav mig inte så mycket och jag känner mig ganska trött nu.
och jag sitter och funderar på om jag ska boka klipptid, trots den fattiga månaden, för att det skulle behövas I tell you.

men nu hoppar jag och vida till sängen.
god natt.

helst av allt skulle jag vilja radera det där inlägget som jag skrev när jag kom hem inatt. jag förstår knappt själv vad jag har skrivit. men jag bjuder på det.
Det var alltså inflyttningsfest hos anne igår. det var jättekul!
sara kom hem till mig innan vi skulle gå, sedan fastnade vi här och sen var klockan så mycket att den andra sara snart skulle komma med bussen, så då väntade vi på henne.
Och jag fick med mig kameran! MEN! tror ni inte att batteriet dör efter fem kort och en lite film. jo, just det gör den, den dör. korvkamera. jag fick inte ens en bild på fina anne!

så det här är allt jag har att bjuda på.






och det är helt sjukt. vinflaskan var fortfarande fylld till hälften när jag kom hem. det är inte klokt var lättpåverkad man är. men jag älskar mina sms<3 haha, dom slår allt och alla!

här är några.
"hej. nu är.g jag mod. igen. det är världens bara.vet eti det?"

"aha men åh. ni nato första. för nitton!"

"hämta? tjing då? varni har inte bussarn"

"haha. hoppas eti knep hem :). ödet gör den. vi måste frukost a i tellan :). sov gömt sara el bästo!"

"god mat och stig så dig?"

Jag trodde först när jag vaknade att jag hade lycktats bli bakfull.
men det var istället VÄRLDENS VÄRSTA MENSVÄRK.
kul att man vaknar upp med den skiten. Jag skulle nog ha valt att vara bakfull, istället. Fast nu kan man ju inte välja. och jag blir aldrgi bakfull, så det är ju ett omöjligt val.

saken ör den arr nör man vlirf full. så är allt blir runt ochs msukt. nkejtk. mnusk, mjuks. MJUKRT" MJUKT! det sitsas där var det jg a skulle skrisa . man ramlar me det är mjukt ofh sdlönt. man tittar meort en stark lmap med allt är njuk och skömt och man kommer hem  och allt ärt msjuk ich skötn. detlåter bäl fel allt det här, im det ensa är någo s,m som förstårew. mrn fry ät msuik ovh skänt att bata knull.
:D.

saken ör den arr nör man vlirf full. så är allt blir runt ochs msukt. nkejtk. mnusk, mjuks. MJUKRT" MJUKT! det sitsas där var det jg a skulle skrisa . man ramlar me det är mjukt ofh sdlönt. man tittar meort en stark lmap med allt är njuk och skömt och man kommer hem  och allt ärt msjuk ich skötn. detlåter bäl fel allt det här, im det ensa är någo s,m som förstårew. mrn fry ät msuik ovh skänt att bata knull.
:D.

sara har solat för sista gången i solariet, vad hon säger i alla fall. kors i taket och tummen upp!

och ni förstår säkert också vilket sara det är jag pratar om ;).
och det är jobbigt att alla heter likadant.
det är dubletter av oss alla.
två sara
två sofia
två andrea
två nina
för att nämna några...

guess what?! jag överlevde!
men hur många trodde att jag skulle dö förutom jag? just precis, ingen. så det var väl inte så överraskande att jag överlevde.
det var i alla fall en jättesnäll tjej som gjorde det här testet på mig. hon var lugn och förklarade och frågade imellanåt.
de starkare stötarna var ganska obehagliga, annars gick det bra. och jag såg på skärmen hur det blinkade rött och -20% när det ananrs ibland var grönt och 100%. så förhoppningsvis har dom hittat något fel, men den säger dom inte där. Det ska man ju vänta i två veckor på att få höra.
Och hellre gör jag det här testet tio gånger om än ett enda blodprov. Så det var inte SÅ farligt som jag trodde ;).