Jag och ensamheten.

Jag kunde inte låta bli. jag frågade pappa igår om han kunde följa med mig till karolinska. Eller jag frågade om han skulle till jobbet, så kunde vi åka tillsammans. Men jag vet ju att han jobba hemma på fredagar. Så den egentliga frågan var ju om han kunde följa med. jag vågar verkligen inte gå själv.  Hade han inte kunnat följa med, hade jag låtit bli att gå och betalat den där avgiften vid uteblivet besök på 215kr, trots den här fattigmånaden.
usch vad jag är krävande.
jag lovar pappa att jag någon dag ska växa upp. men inte just idag.

Nu tänkte jag avsluta kvällen med lite fruktsallad och veckans sista avsnitt av halv åtta hos mig.



sov gott.

Imorgon klockan åtta sitter jag på karolinska och är sjukt nervös.
jag är sjukt nervös redan nu.

Nervös för att jag inte ska hitta, nervös för att jag ska åka själv, nervös för att det är läkare, nervös för att det tar 45minuter, nervös för att det är något jag aldrig gjort, nervös för att det ska göra så ont och nervös för att det inte ska visa någonting så att jag har gjort allt i onödan och varit så här nervös i onödan. Fast, det är ju inte onödan för då kan man ju utesluta saker, men ändå. Då kommer det betyda att jag måste göra flera tester och grejer. usch.

jag mår illa.

Vet ni att det är så här jag måste sova, när jag har ont i ryggen. Halvt sittandes och med en kudde under knäna för att avlasta ryggmusklerna. Man sover inte alls särkslit bra. och jag ligger annars aldrig på rygg och sover. Jag ligger i världens mest ihopkurade fosterställning, vilket är raka motsatsen till det här.
Inatt drömde jag att jag och ett gäng var mördare och mördade massa personer och hade biljakt med polisen som jagade oss ända från norrtälje, sedan gömde jag mig i min garderob tills mormor hittade mig där, eftersom att vi hade brottom att prova ut en bröllopsklänning. Jag skulle tydligen gifta mig. och dessutom skulle jag tatuera mig åt någon annan som inte vågade. Det var en ny teknik, där man tatuerade på riktigt på mig och sedan flyttade över det till den som skulle ha det och jag fick panik och trodde att dom lurat mig att dom inte gick att flytta över sen... och resten kan jag inte ens berätta. Det var i alla fall helt sjuka drömmar. Men jag sov ända till åtta! fast nattens sammanlagda timmar blev inte så många. men, jag söker jobb och är glad. det här bli bra en dag.

idag blev det en ganska god frukost.

Idag var jag hos en såndär dåligdoktor igen. Han gav mig två minuter. TVÅ! sedan var det som att han knuffade ut mig ur rummet. korvdoktor. dessutom drog han ner byxorna på mig utan att ens förvarna. herre pommes frites.

och så sent som vid fyra fick jag min lön. en och en halv vecka senare än resten av sverige.



Men dagen slutade bra i alla fall.
bio med dom absolut snyggaste Andrea:orna i hela världen.

visst är vi. I alla fall Andrea nr 1, hon till vänster.


Vi såg precious som var korvigt bra! hela bion grät samtidigt när det var gråtarscener, man hörde snyftandet från varenda stol där inne. Man hörde också allas skratt när det var dags för det.
en 4.5 av 5 får den i betyg av mig.
Passar ypperligt bra en sådan onsdag som idag.

jag vill inte vara med en sekund till.

först kollade jag om lönen kommit in på kontot. och såklart inte. så jag ringer jobbet och klagar igen, men hon säger att pengarna ska vara skickade och att jag borde fått dom. men nej. så jag får ringa ytterliggare en gång imorgon.

sedan följde jag med andrea till läkaren, sedan skulle vi kolla om henrik var på jobbet för att säga hej, men det var han inte. Då tog  vi en fika medan vi väntade på att tatueringsstudion skulle öppna. sedan gick vi dit och andrea beställde en tid! så roligt! och det kommer att bli så fint andrea!!!!<3.
sedan åkte vi hem till andrea och precis när vi skulle gå till bussen, böjde jag mig ner på ett, tydligen, ganska konstigt sätt för det bara hugger till i rygger och strålar ut i hela benen och jag kan inte röra mig. med myrsteg tar vi oss till busstationen och väntar på bussen. och eftersom att den var mer än tjugo minuter sen skulle andrea inte hinna till jobbet, så hon följde med mig hem, vilket var tur, för jag kunde ju inte gå själv. sedan har hon handlat och lagat mat åt mig. vilken service! och vilken vän! <3. jag har skrikit rakt ut för att det gjort så ont. och till och med skakat i hela kroppen på grund av bara smärtan, ni vet sådär som man har sett gravida som föder barn gör. och så här ont hade jag inte förra gången jag fick diskbråck.
andrea har fått göra alla förflyttningar med mig. hon sa att jag borde haft en taklift här. så illa är det.

men nu kunde jag i alla fall ta mig till datorn från soffan. det tog ungefär sju minuter. men det gör ont hela tiden. i ryggen och ner i hela benen. det gör ont att andas, att skratta, att skriva, att sitta, att ligga, att stå, att gå.
och pricken över i:et är att värktabletter inget fungerar på mig.

vilken skitkorv.

tur att jag har väldens bästa vänner<3.
det är verkligen sant.
alla ni<3.

Så sa dom att lönen skulle vara fixad. Men jag har fortfarande inte fått något. så jag får väl ringa imorgon igen då... suck. pengarna är verkligen på riktigt slut nu. måste ju köpa busskort också. korvkorvkorv.

och någon ersättningsbuss kom det inte idag heller. hur svårt kan det vara att bussen ska vänta på tåget?
men jag träffade emil när jag väntade på bussen, så det blev inte så långtråkigt som i lördags, men att det ska ta sådan tid att komma hem. drygt en timme från täby liksom.

imorgon är det en andrea och andrea dag.
och självklart står träning på schemat också.

nu har jag ringt och klagat om min lön. igen. så nu ska jag få den, men så lät det ju sist också...

det är underligt för att när jag åt wasas ekologiska fullkornsknäckebröd, nu imorse, fick jag smaken och lukten av leverpastej. det var jätteäckligt. Och ju mer jag tänkte på det ju mer smakade det leverpastej. usch och fy. jag åt väl leverpastej senast när jag var typ fem eller något. jag slutade med det när min käre bror började älska leverpastej och gjorde flera-centimeters-tjocka skivor att lägga på smörgåsen. jag mådde lika illa varje gång han gjorde så, haha.

jag sitter här och latar mig vid datorn, fastän jag hade tänkt att gå en lång promenad. men jag ska ju snart gå och träna och tänkte att jag tar promenaden på bandet, utöver den vanliga träningen. jag går inte ut mer än jag behöver i den här fruktansvärda kylan.

igår på min långrast mötte jag andrea i täby centrum för en fika. en degig blåbärspaj med cola blev det, inte alls så gott som det faktsikt såg ut att vara, fast det var ju sällskapet som var det bästa. bästaste du!

och att jag klarade av helgen trots neredagar gör mig glad. man måste ju gå till jobbet, men att jag liksom kunde lägga det där jobbiga åt sidan och koncentrera mig på jobbet när jag väl var där gick bättre än väntat.
och nu är jag lite gladare igen. tummen upp för det.

nu ska jag duscha bort jobbet sen ska jag dricka en kopp te för att sedan mysa ner mig i världens skönaste säng med världens skönaste katt.

imorgon blir det träning och jobb.
hejsvej.

nu är allt helgarbete över, men det räcker inte för imorgon är det jobb igen. men det har ändå varit en väldigt bra och lugn helg.
fast igår, strax innan det var dags för middagen stod jag i köket på jobbet och kände hur smärtan i ryggen kom tillbaka, helt utan förvarning och nu på båda sidorna. idag har jag inte haft så ont som jag fick igår, men jag har ändå känt av det och jag ber till den gud jag inte tror på att det inte blir som sist när jag hade ont. eller ja, det har väl aldrig helt gått över, men ändå. jävla rygg.
och igår när jag var på väg hem tog jag tåget till galoppfältet eftersom att det därifrån ska gå ersättningsbussar, men när vi kom dit fanns det inga ersättningsbussar där. vi stod där, allihopa, och frös tårna av oss i den utmätta rekordkylan (jävla kyla) i en hel halvtimme innan det kommer någon som jobbar för sl och säger att bussen vi skulle ha åkt med åkte innan tåget kom. men? det är ju roslagsbanan bussarna ska vänta på. det är därför bussarna ens går. jävla sl. och dom undrar varför folk åker bil?! herre pommes frites säger jag. så jag kom hem en nästan en timme senare än vad jag skulle ha gjort, men kylutslag som såg ut som jag vet inte vad. Och jag stod länge i duschen igår för att försöka bli en aning varmare, men när jag gick och la mig fick jag ändå lägga extra filtar ovanpå täcket.

Inte heller har jag fått min lön än. jävla lönekontor. inte heller vågar jag säga till argt om det. man vill ju inte behöva vara otrevlig, men det är tydligen det man ska vara. . . Jag har knappt ens någon mat hemma nu. visserligen har jag lite pengar kvar på kontot, men jag är nojig och vill aldrig att den går under en viss summa.

sen har jag massor av bra saker att säga också, men det passar inte in i detta inlägg.
puss.

om två timmar är jag på jobbet och inleder första timmen av alla dom 26 timmarna.
dom här helgerna som tar död på en.
på mig i alla fall.
det har varit väldigt rörigt på jobbet på sistone, många in- och utflyttningar. tror det är därför det är extra rörigt i mitt huvud just nu. för många ändringar på en och samma gång. man hinner inte lära sig det nya förrän det försvinner och blir något nytt igen. det går för snabbt och jag hinner inte med. jag tappar mig själv i allt det här.

jag pratar med psykologsara på msn.
och jag hatar att höra dom där sakerna som man absolut inte vill höra, när det är så här.

och jag kan göra vad som helst, säga vad som helst. men ingenting hjälper ju om jag innerst inne inte tror på det själv. och tyvärr gör jag ju inte det.
jag hatar all den här jävla negativiteten som finns inom mig.

det känns som att jag diskuterat och provat allt med min psykolog, men jag misslyckas bara med allt, och det får mig att tro att jag aldrig kommer att klara den här kampen. den här kampen om att bli jagad av döden och springa efter livet. jag har alltid befunnit mig någonstans där imellan, aldrig levt men heller aldrig nått döden helt och hållet.
och nu är väl den där mellanzonen mindre än någonsin och det känns som att jag är tvungen att välja mellan livet och döden och jag är så korvigt nära på att faktiskt välja.

och jag är arg för att jag är ledsen. jag blir arg när jag inte längre kan dölja det. jag blir ledsen över att det där falska leendet som jag så länge spelat på faktiskt mest bara var på låtsas för där under rinner tårarna som i ett vattenfall. jag är bara på låtsas. jag vet inte ens om jag finns?

men jag är ju bara en av alla deprimerade korvar.

det där kaoset här utanför är ingenting mot kaoset här inuti.

jag är så arg för att jag inte är stark.
för att jag inte klarar något.
för att jag vill ge upp.
och ännu argare för att jag inte ens kan ge upp.

jag hatar grannar.
jag vill bara säga det.

och jag råkade elda bort flera centimeter av min lilla fläta. jag är en klumpeduns.

nu vill jag bara dö.

jag ger upp.

jag har knappt sovit på hela natten och jag har drömt så sjuka drömmar. ni vet sådär när man ligger vaken för länge och bara tänker och tänker och till slut blir tankarna drömmen och man vet inte om man sover eller inte. och en gång i timmen har jag gått upp för att jag varit både kissnödig och törstig. sedan börjar det om igen.
och varför är det så att man alltid somnar och sover som bäst timmen innan man ska gå upp, oavsett när det är?

well well, jag kanske borde göra mig iordning nu, jag ska ju faktiskt gå om tjugo minuter drygt. men det är så tråkigt att fixa sig på morgonen, det är det faktiskt.

och förresten har vida blivit heeeeelt och hållet galen. hon jamar och jamar, eller snarare skriker och rullar runt på golvet och stryker sig mot ALLT. håller sig uppe hela natten, ska bli klappad hela tiden, rullar runt ännu mer, skriker ännu högre, finns inget stopp. tokkatten.

och dessutom har jag fått min tid till karolinska, till nästa fredag. jag ska göra en så kallad elektroneorugrafi. jag är redan fruktansvärt nervös...

jag har ett grönt te med smak av päron. jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar det eller inte.

och mina ögon är så trötta, först fick dom följa med på hundra längder i klorvatten och eftersom att jag hade glömt mina glasögon hemma fick jag gå resten av dagen utan. och det är sjukt hur beroende man faktiskt är av dom. jag ser liksom inte vart folk tittar när jag inte har glasögon, så jag kan inte ha någon ögonkontakt, och jag måste kisa hela tiden och ändå ser jag inte. stackars ögon.

imorgon börjar jag åtta! och slutar två! enda passet på tio veckor. så det händer inte allt för ofta.
efter det ska snyggot och jag besöka tatueringsstudion för tatueringsprat.


och vet ni att jag älskar er. alla ni som läser det här. inte för att ni läser bloggen, men för att ni som läser är dom jag älskar. haha. tror jag? jag vet iof inte vilka som läser, men jag antar att jag känner er, annars kan jag älska er ändå ;). nej, men, ni betyder verkligen mycket för mig och jag vet inte vad jag skulle göra utan er. ni anar inte hur glad jag är för att ni finns. <3. ta åt er!

jävla lönekontor.

inte en enda krona fick jag för december. dessutom tycker dom att jag ska betala drygt sju tusen kronor till dom?!