Jag och ensamheten.

hade haft lite ont till och från idag på förmiddagen, det gör lite ont men inte alls som igår och då känns det inte som att det är någon fara.

sitter och försöker fylla i dom här papprena till försäkringskassan, så mycket att fylla i, och så ska det bli rätt och bra också.
snart dags att åka till jobbet. jag har inte varit där på en månad, konstigt att så lång tid kan kännas som ingenting.

nu har smärtan börjat komma tillbaka och jag har på allvar funderat att ringa ambulansen eller sjukvårdsupplysningen hela dagen. och det är helt sjukt vad telefonfobin gör mot mig. jag vågar inte ringa, för jag kommer inte att kunna förklara vad det är för slags smärta om det är någon såndär dum jävel som inte har tid att vänta medan jag ska tänka ut hur jag ska svara på frågorna. eller som inte tror mig när jag förklarar smärtan på mitt vis. det börjar göra mycket ondare igen, men gör det så ont som förut. då ringer jag.

idag när jag stod och diskade började jag helt plötsligt att toksvettas och må illa. i spegeln ser jag hur jag är alldeles blek och undrar vad det är frågan om. sedan börjar jag istället att tokfrysa och så hugger det till i magen, och det gjorde så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. jag tog mig till sängen och låg där och rullade runt av ren smärta, skrek av ren smärta. jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv på något sätt. jag frös och svettades om vartannat och kunde inte ligga still en sekund. sedan började jag undra om det var såndär blindtarmsinflammation som man har hört ska göra ungefär sådär ont. och jag var nära att ringa pappa och säga att jag ville åka till sjukhuset med tanke på att jag inte visste vad det var och att det gjorde så förskräckligt ont. och sedan efter en timmes runtrullandes i sängen somnar jag av ren utmattning tror jag, sover en timme och sedan gör det inte alls lika ont.
och vet ni var det var? den där jävla mensen. det är inte klokt att det ska kunna göra så ont. och jag kan med all säkerhet säga att jag aldrig känt en liknande smärta. inte ens tatueringssmärtan gånger tio var värre än det här.

inatt drömde jag att jag dog. två gånger. och när jag dog andra gången så vaknade jag, och då visste jag allvarligt talat inte om jag var död eller om jag levde. det var en mycket märklig känsla måste jag säga.

håller på att tvätta, och det har tagit dubblet så lång tid som det brukar och hälften av all tvätt har inte ens varit kläder. suck.

somnade inte förrän ett igår trots att jag var så trött.
idag ska jag kanske med min bror till täby för att han ska köpa byxor.
men just nu sitter jag här och dricker mitt älskade te, det finns hur mycket gott te som helst, men inget slår det röda vaniljtet. det är helt magiskt hur gott det är, speciellt med lite havremjölk i dom smakerna tillsammans blir bara helt perfekt.

och jag har levt i någon drömlik vecka och tänkt att det varit typ måndag/tisdag varje dag. och idag inser jag att det är lördag och på måndag börjar det igen. jag vill verkligen inte.

klockan 6 imorse slutade väl festen ungefär, och strax efter halv 7 somnade sofia och jag helt uppe i varv över allt som hade hänt i min lilla lägenhet.
två och en halv timme senare vaknar jag och kan inte somna om.
runt 12 var sofia också uppe och pappa kom tillbaka med vida.

nu är jag lagom trött efter den hysteriska natten och dom få timmarna med sömn, men det skapar bara bättre förutsättningar för att jag kommer att sova inatt.

jag kommer typ att få sätta upp ursäktande lappar vid porten till alla mina grannar.

men här kommer lite glada bilder från igår.


middag med sofia.


sofia, andrea och jag.


sara och sofia.


sara och jag.


sofia är på festhumör :). jag tycker det är en härlig bild!


och här ser jonas jätteläskig ut, haha. :).

vida ska ut på äventyr.
hon ska få sova hos pappa och finkatten michelle inatt eftersom att hon inte direkt älskade den förra festen jag hade. det plus nyårsraketer vill jag inte utsätta henne för.
men michelle är inte så glad åt att behöva dela den extremt stora villan med något annar djur, så jag vet inte hur det kommer att sluta. men det går nog bra. pappa är ju där.

men det är vidas första sova borta - natt, och då blir man ju som lite nojjig. :).

jag är så sjukt oteknisk.
inte ens att jag kan få det trådlösa internet att fungera. koppla in och installera fixar jag, men sen bara fungerar det inte. varför ska det vara så svårt sånt här?
jag får be pappsen när han kommer senare idag :). eller bror min. jag har många att välja på när det gäller att få hjälp med datorn.

nu tråkar jag kanske ut er igen med massa bilder på vida, men jag kan ju inte låta bli :).
hon är ju så fin.



åh nej.
:(.
fast egentligen är det väl bra att försöka komma på vad det är som händer i min handled. men, karolinska? nervernas aktivitet? jag gillar inte det här.

inatt drömde jag att jag hade en orm under sängen, och den hade varit där flera dagar utan att jag vetat om det.
och jag är livrädd för ormar.
och jag fick sån panik när den kom framringlandes till min röda matta och mot mig. och jag tog tag i vida och sprang ut ur lägenheten i bara nattlinnet och sedan visste jag inte vad jag skulle göra. telefonen fick jag inte med mig. och grannarna kom och gick och det var lagom pinsamt att stå utanför sin lägenhet i nattlinne och med en katt i famnen. men jag vågade verkligen verkligen inte gå in igen. usch.
och när jag vaknade var jag lite rädd för att sätta ner fötterna på govlet, med rädslan för att det kanske var en orm där...

idag ska jag sy.

åkte till täby gjorde vi. för att shoppa, och det gjorde vi. vi hittade ganska mycket till slut.
andrea är bäst och jag är så glad för att du finns i mitt liv. vad sjutton skulle jag göra utan dig? <3.


jag måste klippa min lugg, verkligen. kanske dags att klippa till hela kaluffsen. det växer ju så gräsligt snabbt och det märks så tydligt vid frisyrklippningar till skillnad mot när man bara har långt hår, liksom.

i alla fall.
sedan åt vi middag här och det var meningen att vi skulle på fest. men eftersom att min feber inte vill ge med sig så kände jag att det var bäst att vila idag och ta festandet på nyår liksom. 

vida älskar sin lilla "hängmattsavdelning" (det är utsågat en ovalform i trät och så är det bara tyget där så det blir som en hängmatta) i kattmöbeln(?) vad kallas dom egentligen dom där sakerna?


idag ringde också den bemanningsansvariga på jobbet till mig för att ge mig tiderna till mina halvtidsveckor. jag som hade förväntat mig att jag skulle få ringa i mitten på veckan och påminna om det, så jag blev lite förvånad när det var jobbets nummer som blikade på telefonen. men tiderna känns helt okej. fyra dagar ena veckan. tre dagar den andra. korta pass. great.
men jag vet fortfarande inte hur jag känner. inför det där. med att. ja. ni vet.

och jag längtar till nyår. nyårsfesten. det var längesen andreasofiaandreatrion festade tillsammans! det blir bäst!
och ni som inte har något att göra på nyår. kom hem till mig, och ta med dom som inte heller vet vad dom ska göra. så vet vi inte vad vi ska göra - tillsammans.  :). det blir asbra! ;).

vidas julklapp.
hon verkar tycka om den, även om hon ser lite skeptisk ut.
vet dock inte riktigt vart jag ska ha den någonstans. men det löser sig.
du är det finaste jag har ♥.

när man inte vill vara ensam när tårarna rinner som värst. när tårarna slutar rinna och ångesten övergår i panik, i ren rädlsa. och sedan vågar man inte skicka ett sms om hjälp, om en liten stund av sällskap, inte behöva vara ensam.

idag är ingen bra dag.
jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.
jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera den här ångesten som kommer snabbt som en spjut mot mitt bröst.

jag skrev en sång och jag vill bara säga
förlåt mig.

20.00
idag har jag målat och sytt och skrivit och sjungit, men ändå känns det som att jag inte har gjort någonting.
troligen för att jag inte ens lämnat lägenheten idag.

men vida är finast i världen och jag är så glad att hon finns.




dom senaste dagarna har jag sovit sjukt länge, till klockan nio, och imorse sov jag till och med till halv tio. det är inte på långa vägar vad jag brukar kunna åstadkomma. men, om en timme ska jag se underbar och älskad av alla sen ska jag gå och lägga mig. för jag vill inte sova så länge på morgonen, man hinner drömma så mycket mer.

jag har en vecka kvar på sjukskrivningen. jag vet inte hur det känns men bara tanken att ... nej. :( suck.
hejsvej.

23.23
allt kommer tillbaka, endast för sekund, sedan är det som det alltid var.
jag vill inte.
jag vill inte tillbaka.
jag vill inte ner.
jag behöver er mer än någonsin.

har varit på julochfrysjakt idag. nej. kylochfrysjakt skulle jag skriva.
men jag har inte hittat några bra så jakten fortsätter.

jag har fortfarande lite feber, men halsen är bättre.
och jag har hickat i tio minuter, den verkar aldrig vilja sluta. hickhick.

färgat håret har jag också hunnit med. utväxten började bli alldeles för tydlig, så det var dags.

innehållsrikt inlägg.
hejsvej.

Det har inte ens gått tre år sedan jag fick diagnosen aspergers syndrom. jag är ändå så otroligt glad att jag kunde koppla all min osäkerhet, all detaljförmåga, mitt rutinbundna levnadssätt till något mer än bara mig själv. jag blev jätteglad när jag fick min diagnos, men många undrade hur jag kunde vara glad för att jag hade aspergers. och det är såklart så att jag inte är glad att jag har aspergers, men att jag fick veta att jag har det nu när jag ändå har det. jag kunde lättare acceptera vem jag var, med diagnosen. det förklarade så mycket oförklarat.
Det är verkligen inte lätt att leva med aspergers, men jag försöker att hela tiden försöka lära mig det som jag inte har automatiskt, som kroppsspråk m.m. och jag tycker att det går ganska bra. jag klarar mig ganska bra liksom.

sedan beror det ju på vilka jag har vid min sida, dom som förstår mig och dom som inte förstår mig, som gör det lättare eller svårare för mig för det här med att vara mig själv. men jag väljer ju att vara med er som förstår mig.
:).

gud så jag blir arg.
på mina grannar.
jag var nyss och lämnade ytterliggare en lapp i deras brevinkast, men det verkar dom inte bry sig om.
men jag har sedan några dagar börjat skriva upp hur ofta och hur länge dom spelar musik, så att jag sedan kan prata med bostadsrättsföreningen om det här. så här ska det inte behöva vara.
nu har dom så högt att jag skulle kunna sitta och sjunga med helt och hållet i låtarna, om jag kunde låtarna, men det är inte ens musik man gillar. det är riktig skitmusik.

19.59
feber och ont i halsen. :(.
lägligt ändå att jag hinner med flera sjukor under sjukskrivningen.


23.02
blä. ont.
sova.

för två nätter sedan drömde jag att jag skulle dö. eller att jag var på väg att dö. var ingen som visste var det var som gjorde att jag blev allt sämre. och jag skulle försöka hinna träffa alla för att säga hej då. och sedan var det bara sara kvar, som var kvar i skåne ;), jag försökte ringa och skicka sms och allting för att kunna säga hejdå. och sedan sprang jag, så gott jag kunde, till den enda datorn som fanns typ mitt ute i skogen för att se om hon var inloggad, men icke. och sedan när jag väl var där ute i skogen så dog jag. sen finns det dom som säger att man absolut inte kan drömma vad som händer efter döden, vilket är helt jättekonstigt för det har jag gjort flera gånger. men sen blev jag alldeles lugn och hade inte ont eller så. och jag var kvar i skogen, det var som om världen blev dubbel, med en glasskiva i mellan men som fungerade som en spegel och speglade den som fanns på andra sidan glaset, den riktiga världen. sedan stod plötsligt sara där och några andra vänner, och jag försökte banka på det där glaset, men det kunde ju såklart inte dom höra. och jag blev jättestressad för jag kände mig inte död längre, jag var helt ensam där i skogen, och det blev mörkt. och jag fick den här klaoustrofobiska paniken och sprang omkring och bankade på glaset och skrek och allting för att ni på andra sidan glaset skulle se mig. och sedan vaknade jag med hjärtat bultande snabbare än snabbast och var mycket glad över att den där glasskivan inte fanns här i mitt rum.

finaste.