Jag och ensamheten.

som vanligt är det fyra timmar sömn som gäller när jag har varit ute.
och
just nu är jag faktiskt väldigt törstig.

oj oj oj. jag vaet ine om det gär kanske är det vbäsra? wller. ? vad säger du johnamna? ansrera
?
jag vet iste.

redan tre inlägg och klockan har inte ens blivit tolv. men vida vaknade nyss, hon kan det där med sovmorgonar, och då ska hon alltid krypa upp i famnen för lite kramar och pussar. och det är bara det bästa som finns. :). min älskade lilla fisk ;).

och förra fredagen när vi var ute var jag så glad över att jag inte hade skickat några sms alls. men gjorde ändå en snabbkoll i telefonen dagen efter för att se att det verkligen stämde, men det gjorde det ju inte. och det här smset tycker jag var roligt, haha. det var till sara och jag har ingen aning vad jag ville få sagt ;).

Det är inte ofta jag vaknar mitt i natten, tittar på mobilen och har fått ett alldeles jättefint litet sms.



och vet ni vad? migränen är nästan borta. det kan bli en bra dag det här :).

jag påminner mig om att jag har valt livet. helhjärtat. på riktigt nu. och då blir det helt plötsligt möjligt att tänka i år framåt och inte behöva stoppas av tankarna av att man inte kommer leva och att det därför inte är någon mening med att göra någonting. men nu finns det anledningar till att kämpa för saker, nu spelar saker roll. och det är något som väckts i mig som legat och sovit såååå länge.

nu ska jag snart sova. sova bort det här eländet som kallas migrän.

jag somnade ungefär vid tre och sov i två och en halv timme, skönt med lite vila med den här korvmigränen. jag hade inte tänkt att gå och handla, eller mest för att jag inte orkade för all huvudvärk. att gå och handla då med det vanliga jobbiga plus migränen tänkte jag undvika, men när jag vaknade efter den lilla vilan var jag faktiskt lite hungrig och var tvungen att gå och handla i alla fall.
på vägen hem ska jag gå över övergångsstället och känner att det är någon som tittar på mig, men det är inga människor där, förutom bilen som stannat för det röda ljuset. och tror ni inte att det är korven nummer ett som sitter där och stirrar på mig? följer mig med blicken när jag går där över vägen. och jag blir så arg, att han ens vågar titta på mig sådär. jag andas in genom näsan och ut genom munnen. han är inte värd att gråtas över längre. han är inte värd att skrämmas för längre. han är inte värd det. fast inom mig slits jag sönder och när jag kommer innanför dörren här hemma går det inte att hålla tårarna tysta och stilla.
jag hatar att bo i samma lilla stad som honom. jag hatar att stöta på honom ofrivilligt när jag minst anar det. dessutom har han bytt bil så jag känner inte längre igen honom på vägarna.

Jag letar skolor för fullt. igår skrev jag till och med ut några ansökningspapper på jobbet. därmed inte sagt att jag ska söka, men att ens skriva ut papprena är stort för mig! men när jag tittar lite närmre på utbildningarna och deras krav på antagningar är det inte längre 22 och 23 år som ska vara fyllda, nä då är det helt plötsligt 25.
och då skriver jag istället musik i sökfältet för utbildningar och jag känner själv hur jag bara skiner upp och känner att jag undrar vad jag håller på med när musik är det som ligger närmst om hjärtat.
behandlingspedagog och artist är ju typ samma sak. jag kan säga att den musik jag lyssnat på har hjälp bättre än någon psykolog jag någonsin haft. så min slutsats är att om jag skriver musik och når ut till alla dom som behöver någon eller något kommer det att hjälpa minst lika mycket som när jag skulle sitta och prata med dom.
svammel svammel, någon som förstår?
men sedan slår det mig att jag inte alls är så bra på det där med musik som jag skulle vilja, att det ens är någon idé att söka. icke.

i veckan fick jag hem ett brev från läkarna igen. den här gången angående min nervundersökning i armarna. och det stod att det inte var några fel över huvud taget. jaha? det som blinkade med stora röda siffror på skärmen under undersökningen, det skulle väl vara så. plus att jag kände och såg skillnaden när dom gav de elektriska stötarna. korv säger jag. jag trodde dom hittat felet.

migränen blir värre och värre för varje dag. inte såååå roligt att migräna sig på den lediga helgen. men, jag hade inte velat jobba helg med migrän heller...

Igår hade jag världens migrän under kvällen. jag kan ju inte säga att den har försvunnit ännu, så kvällen ute blev inte så lång för min del. men det blev en fin drink med fina tjejor; andrea, sandra och johanna.
nu ska jag försöka sova bort den här korviga migränen.
sov gott.

Vad fan har jag gjort för val?

rensade nyss ur kylen med saker som gick ut i början av januari. hemskt! jag undrar vad jag har ätit för ändå var berget av disk högre än det någonsin varit...

Igår var jag och andrea i täby. vi skulle köpa lite saker att ha med till thailand. det är lite roligt det där. andrea åker till thailand dagen efter mig och ska också vara där i två veckor. tråkigt nog är vi inte så nära varandra, men vi får se om vi kan få till en liten träff där i thailand :). hur som var det meningen att vi skulle köpa lite sommarklänningar och linnen och sånt. man tycker ju alltid att man inte har någonting att ha på sig. det är så märkligt, för ändå är garderobens lådor överfyllda med kläder.
nåja. jag köpte lite kläder i alla fall. ganska många otippade andreakläder, men det finns inte så mycket att välja på i affärerna just nu vad beträffar sommarkläder.





och jag vet att mycket är svart! men, det är tunna kläder så det blir inte så fasligt varmt i alla fall. dessutom gör det mig ingenting, jag vill ha så mycket värme att jag aldrig vill sola igen, typ.


ikväll är det jobbjobb. slutar vid åtta och sedan ska jag ut med girlsen, andrea och sandra den här gången. det blir roligt! så här på en torsdag. jag har nog aldrig gått ut på en torsdag förut. antagligen för att jag börjat tidigt på fredagen, eller jobbat hela helgen lång och då orkar jag inte.

när jag kommer hem ligger det här innanför dörren.
Vad är pappa om inte världens bästa?

jag älskar mitt senaste inlägg i kissboken.

och så har jag valt livet.
jag sitter och skakar.
jag har valt livet och så sitter jag och skakar.
min hemlighet, min trygghet, den som alltid varit just bara min för att ingen ska ha kunnat stoppa mig är nu avslöjad.
det tog verkligen emot att fråga om den här hjälpen. att avslöja det. men jag gjorde det och nu har jag bestämt att det finns ingen väg tillbaka. burken ska här ifrån.
innerst inne känns det otroligt bra, skönt. men det som i så många år funnits där längst ner i lådan kommer sedan inte längre att finnas och det gör mig rädd. hur ska jag klara det? Så många gånger som jag suttit med innehållet i handen och vägt det. räknat, plockat och känt. lagt tillbaka det för att sedan ta upp det igen.
men för att jag ska kunna ta dom sista stegen nu, sista stegen för att verkligen välja livet måste den bort. så är det bara. och jag tackar mer än miljardes gånger för hjälpen sara.

Det blev ingen mede. hade jag vetat att det var fem vi skulle vara där skulle jag ha förstått redan innan att vi inte hade hunnit. för det gjorde vi ju inte. haha.
Men det blev en mysig fika med mysiga tjejor istället. går exakt lika bra för min del! :).

Idag har jag varit så extremt hyperaktiv. för er som inte visste så har jag näst intill adhd, hur man nu kan ha det bara nästan, men det var så dom sa, utredarna. för mig är det nästan en myror i hjärtat - känsla, utan att den är negativ. blir ovanligt pratig, ovanligt glad, måste röra på mig hela tiden och otroligt svårt att sitta still utan att fortfarande vara på den hyperaktiva nivån. det jobbiga med sådana här hyperperioder är att jag blir oändligt trött efteråt, just för att man använt mer energi än man egentligan har hela dagen lång. så nu sitter jag här och är trött.

och vet ni vad?! idag fick jag pengarna ifrån försäkringskassan! jippi!
nästa månad ska väl alla pengar komma som vanligt igen, hoppas jag.

Inatt vaknade jag av att jag gick i sömnen och stod ute i köket för att dricka vatten. jag är nämligen inte så bra på att få i mig vatten, eftersom att jag aldrig känner någon törst, men kroppen kände väl att den desperat behövde vatten och efter alla glas med vatten kräktes jag. korvjag.

Så här sen blev min rast idag. Men nu har jag snart bara en timme kvar att jobba, sedan ska tjejtrion nummer ett åka in till staden och se petra mede. :).

tror ni inte att min lön är helt fel igen. det är även denna gång avdrag när det inte ska vara avdrag, plus skuld som ska dras från nästa lön... dock var dom så generösa att jag fick några tusen i alla fall.