Jag och ensamheten.

thailand ar bast. helt fantastiskt bast.
35 grader i skuggan och vattnet svalkar knappt nar man badar.
an har vi inte gjort nagot annat an poolbad och boklasning, men vi har fortfarande inte fatt ordning pa dygnen riktigt. nar vi flog hit missade vi natten, man kunde ju sova lite pa planet, men det kunde inte jag, de andra gick och lade sig en stund nar vi kom fram, men jag kunde inte somna sa jag var uppe i narmare tva dygn innan jag antligen somnade och sov en natt, ganska sa bra. men inatt sov jag inte mer an ett par timmar och nu borjar jag kanna mig trott fast klockan ar halv fyra pa eftermiddagen har.

hit ska jag i alla fall aka tillbaka fler ganger. jag bara alskar klimatet. mamma och staffan sager att dom svettas hela tiden, men jag tycker att det ar lagom varmt. helt lagom. helt bast.

jag skickar lite sol och hoppas att den syns i sverige och varmer er lite.
:).

idag var en riktig kaosdag och jag är väldigt glad över att gå genom dörren för att vara fri för två veckor.

jag åkte senare hem till sara för att lämna vida och jag hade såååå svårt att gå där ifrån, även fast jag vet att hon inte kan få det bättre. lite rädd är hon allt för melvin och morrar när han kommer för nära, men jag tror att det kommer gå hur bra som helst tids nog. och när jag kramar om vida en sista gång innan jag går sägar jag jag älskar dig och vad får jag tillbaka, jo ett morr. jag är säker på att det morret betydde jag älskar dig ;).

nu har jag packat lite grann... tror det mesta är med, trots att väskan knappt är till hälften fylld. jag är en sån där som liksom bara slänger ner saker och sen är det klart. gammal scout som man är. glömmer man något är det bara att fixa det på annat vis, så enkelt är det.

sist jag åkte utomlands drabbades jag av en fruktansvärd allergireaktion på planet på väg hem. näsan, kinderna, läpparna, hela ansiktet svullnade upp och jag såg inte ens ut som mig själv. jag tänker faktiskt inte ge er en bild på det, trots att jag har flera. haha. men jag håller i alla fall tummarna för att jag slipper det den här gången! det är nämligen svårt att undvika att det händer igen, när vi inte vet vad jag reagerade på.

nu ska jag läsa ut min bok, jag vet, jag lovade mig själv att inte läsa. men jag köpte en självbiografi som jag kunde läsa innan jag åkte och den är så otroligt hemsk. inspärrad heter den och jag tycker att alla som slukar självbiografier borde läsa den.

imorgon sitter jag på planet hörrni.
jag känner redan nu hur dom mörka tankarna släpper mig. det ska bli så otroligt skönt.
och för första gången på länge känner jag mig värd en lång ledighet efter allt slit och det dystra mörker som jag kämpat mig igenom.
det finns tillgång till internet på hotellet, men jag kommer nog faktiskt inte sitta där särskilt mycket alls. jag ska ägna solen all uppmärksamhet, själen ska ägna solen all uppmärksamhet. men någon gång går jag nog in och skriver hur jag har det.

jag ska sola så mycket att ni allihopa blir burna.
pusshej.

inatt fick jag somna till den ena grannens festljud som gick igenom väggen, för att sedan vakna till den andra grannens tvljud genom taket.
jag älskar det här.

hennes ihopkurade lilla kattkropp
mot mitt stormande bröst
värmer mig
jag håller andan för att inte störa
hennes lugna andning

jag blir rädd när hon gömmer sig
för mig
och det som kallas panikattacker
rädd för att skrämma bort henne
från den famn hon ligger i

jag älskar när du borrar in ditt lilla huvud
mot min hals
när du vill komma närmre
än vad som är möjligt
jag älskar att du låter mig
hålla ditt liv i mitt
för aldrig känns det så svårt att lämna livet
som då.

ge mig en enda anledning.

två
är talet som jag aldrig kommer att nå
känns det som
men det är så många pass som det är kvar att jobba
innan
solen.

snart snart snart.

därför kommer också solen hjälpa
mer än någonsin
jag kommer må så bra
som aldrig förr
när jag är tillbaka.

så skulle det i alla fall vara
om jag fick bestämma.

det är sådan otrolig skillnad på hur maten smakar när man är hungrig till skillnad från när man inte är det. helt plötsligt blir det liksom gott att äta.
den senaste veckan har jag förvånats flera gånger över att jag tyckt det varit gott med mat och då blir jag så glad, för det händer allt för sällan.

idag är en lite bättre dag, det tackar jag för.
att börja dagen med träning är alltid bra. sedan låg jag flera timmar med vida i famnen och tittade på tråkig tv. hon känner nog av att jag ska åka bort, när jag packar och sånt. eller så känner hon av ångesten som stormar inuti. hur som vilar hon sitt huvud mot mitt bröst lite extra länge dom dagarna och jag tappar räkningar över hur många gånger jag viskar jag älskar dig i hennes öra.


det här valet.
att välja livet.
jag tror det blev lite väl stort för mig eftersom att döden alltid har varit en väg, en sista väg. och bara det har gjort att jag känt mig ganska lugn. jag har kunnat leva och gjort vad som helst för skiter det sig hade jag alltid kunnat dö i alla fall. men nu när det alternativet försvann känner jag mig plötsligt tvingad till livet, ett tvång, sitta fast, panik. jag trodde att jag kunde peppa mig själv, att det skulle hjälpa mig. att bara bestämma mig för livet oavsett vad.
men jag hade fel.
jag vill så gärna tro att jag mår bra; att spökena är borta, att psykoserna är borta, att matmonstret är borta, att träningsmonstret är borta, att det hungriga blodmonstret är borta. men att säga så vore att ljuga. jag mår inte bra, men jag kämpar. jag kämpar otroligt hårt. jag har blivit bättre, men jag är inte bra ännu. och jag ber om ursäkt för dom här jävla pissdagarna. men jag hoppas ni förstår.

det är helt sjukt hur dåligt man kan sova.
jag är dålig på det mesta, till och med att sova.

tanken var att jag skulle träna och lämna blodprov idag. träna ska jag, men jag drar mig för det där med blodprov, det har ju gått så bra de senaste gångerna att det nästan måste gå dåligt den här gången. så kan man ju inte tänka, jag vet. men det gör jag.

idag är jag ledig, trots att jag jobbar helgen. men nu är det bra tre pass kvar, sen!
ja, ni vet ju vad som händer sen!

nu ska det springas och tränas!
tjingpling!

natten våldtar mig.

god natt.

flickan i spegeln skrämmer mig
de tårfyllda tomma ögonen

jag känner henne allt för väl
för väl för att veta att hon tänker stanna längre
än bara inatt.

idag var det dags för andra dosen drickvaccin. förra gången gick det lätt som en plätt att dricka det där. kände mig inte ens illamående.
men nu åker det upp och ner och tårarna bara rinner för att kräkreflexen kommer hela tiden.
herrens alla pommes frites säger jag bara!

jag har varit på äventyr ända borta på lidingö och kom inte hem förrän nu.
det blev en väldigt lång dag idag och jag är korvans så trött.

idag på jobbet, när jag skulle vinkla persiennerna och göra dag inne på ett rum sken solen rakt in genom fönstret och på en gång kände jag att jag log.
thailand börjar närma sig och det känns igen lite närmre, att vi snart är på väg liksom. det är bara fyra pass på jobbet kvar. fyra. det är ju ingenting, egentligen. . .
allt är i alla fall fixat och klart inför thailand. lite nya behövliga sommarkläder är köpta, massa böcker, pass, vaccin, pengar, you name it. nu ska allt bara packas ner i den lilla väskan också. det finns bara en enda sak som tar emot. att lämna min älskade bästaste lilla finkatt. det finns inget i hela världen som jag älskar så mycket som henne<3. att inte få krama henne när jag kommer hem från jobbet. att jag inte kan pussa henne god natt. att jag inte får ha hennes lilla varma kattkropp intill min genom de långa nätterna. du är det bästaste som finns. vackra lilla skatt.


(det är faktiskt inte så lätt att klippa ut i hjärtform med högerhanden med datormusen, när man är vänsterhänt).

idag på jobbet stod jag och beklagade mig över dagens fel varpå min arbetskamrat säger "var som en anka!" och jag blir helt ställd. det var inte rätt tid att skoja med mig. så jag blev lite sådär smått irriterad och slänger ur mig "anka?! vaddå anka? vad har en anka med det här att göra?!" då förklarar hon så snällt att det menas med att man ska låta allting rinna av en, som vattnet gör på ankor.
haha.
dumförklarad? ja.

roslagsbanan går som vanligt igen!
frågan är bara hur länge den kommer göra det.

mamma skickar mail med nedräkningsdagar till thailand i stort sett varje dag.
en vecka är det nu.
en ynka liten vecka.
h å l l   u t   n u.

ikväll är det jag som sitter i soffan och tittar på tv. 
Åh, Herregud! - 21:00 - SVT1

det gör för ont att andas.
varje andetag bildar en ny tår i ögat.
muren runt mitt hjärta blir bara tjockare
och ingen kommer igenom den
inte ens jag.
ångesten är på högsta volym
jag hör inget annat.
jag längtar efter tystnaden.
jag vill finnas på riktigt.



men inget är ju så svårt som att vinna mot sig själv.

det är snuddigt nu. jag ser ingenting. jag vet inte vart jag är på väg.
panikattacken pågick under flera timmar inatt och jag känner mig tröttare än innan jag somnade.
jag gick omkring här i lägenheten i flera timmar, gick utan slut. jag vet inte vart jag är på väg.
varför väljer jag livet?
det finns inget svar på det. jo. det gör det förresten. och det är för er skull. jag försöker bespara er min död.
försöker.
men jag dör inuti. och kvar återster bara ett skal.
dagarna till thailand känns helt plötsligt otroligt långt bort. så långt bort att jag inte vet om jag klarar av att vänta.
ska jag avboka på en gång? låta någon annan resa?

jag sysselsätter händerna. allt för att inte inte inte skära. allt för att inte inte inte dö.
milslånga texter i word. 
abstinensförstörda händer som slår mina ben i desperata försök att avstå. 
andas djupt.
högt.
jag får ingen luft.

och jag skäms. skäms så oerhört för att jag vill välja döden.
jag vill inte välja livet, jag kan inte välja livet när döden står och lockar varje natt.

jag har tappat bort min hemnyckel. eller alltså, jag hittar den inte. och den ligger ju här hemma någostans för jag kom ju in inatt när jag kom hem. frågan är bara vad jag tyckte var ett himla bra ställe att lägga den på...

nu är det snart bara en vecka kvar och det känns nära nu. solen. värmen.
jag ska bada i havet, jag ska läsa böcker, jag ska få massor av massage, jag ska träna skiten ur mig och jag ska rida på en elefant.

just nu har jag åtta stycken böcker här hemma som jag ska ha med mig till thailand, det borde räcka. ingen utav böckerna är heller självbiografiska, bra jobbat säger jag till mig själv, eftersom att det är det enda jag läser annars. jag har också lovat mig själv att inte läsa förrän vi åker iväg, för annars kommer alla böcker vara slut innan vi ens kommit fram till arlanda, och då kommer jag sitta där på planet och inte ha någonting att läsa, så nu får jag hålla ut!


igår var jag hemma hos johanna och hennes jens i deras fina lägenhet. vi började med att dricka te och sedan såg vi lite på melodifestivalen och drack ett glas vin, eller två blev det kanske. saken var den att vi skulle ut med andrea och hennes gäng av vänner, men dom skulle till ett ställe som varken jag eller johanna kände oss särskilt pigga på, så vi bestämde oss för att gå till anchor istället, vilket vi gjorde rätt i för senare ringer andrea och säger att hon vill komma till oss eftersom att det inte var kul där hon var. jonas var också på anchor, så vi satt med honom på övervåningen resten av kvällen.
sen när andrea väl kom fram fick hon inte komma in pga åldersgränsen, så då bestämde vi oss för att åka hem. en mycket fin kväll faktiskt :).
och som utlovat, inga ambulanser och ingen akutmottagning ;).