Jag och ensamheten.

för det första vill jag säga att jag har världens bästa katt<3.



sen var jag även på ikea idag.. hittade lite saker till min ack så ljusa och nymålade hall.
julia roar sig med att fota mig i snickrande stund.



och det blev faktiskt väldigt fint. och jag insåg även hur många par converseskor jag har när jag ställde dem där in under... typ faktiskt enbart converse...


och ja.
det var väl allt?

förutom att jag och julia ska äta pistagenötter ikväll <3. mums.. :).

vad är det här? på nyheterna sa de nyss att mijlöpartiet kommer att samarbeta med alliansen om det är dem som vinner valet. liksom?! va?!
vad hände med miljöpartiet?
jag tror att de just förlorade min röst i valet...

julia sitter och pluggar.
hon har kämpat med diagram och fysik hela kvällen.
jag har lagat mat. och nu te och vegansnickers till henne.



själv sitter jag och tittar på idol, dricker te och äter vegansnickers jag med.

världens mörkaste bild, lampan är inte den starkaste här vid bordet.


alltså. varför är det så att killar har så sjukt mycket snyggare sångröst än tjejer? om man jämför en kille som kan sjunga med en tjej som kan sjunga (inte träffar fel på varenda korvton) så är ju ändå killen alltid bättre. det är sämst! jag vill också vara en kille...

något som också är sämst är att jag inte spelat gitarr sedan typ juni. det är ju så länge sen så att jag borde behöva börja om från början. lära mig Am, E, G och Cm. inte riktigt. eller inte alls faktiskt. men det är sämst att ha dåliga spelperioder.

igår var vi på bio, julia och jag. vi såg toy story 3 i 3d. jag vet inte riktigt om jag tyckte om det där med 3d. för det första var det ganska svårt att ha 3d-glasögonen över de vanliga och så tyckte jag att det var typ suddigt, att se i 3d alltså. men filmen var bra. så det så. :).


igår blev jag också klar med målandet här hemma.
de röda luckorna:



blidde gröna:


och hallen blev vit, men det tänker jag inte ta något kort på.

nu är det dags att måla omgång nummer två. känns så segt precis när man börjar. fast det blir ju väldigt fint, så det är väl bara att sätta igång.

jag fick inte jobbet som aktivitetsansvarig. :(.
nu är frågan om jag ska börja plugga till våren eller till nästa höst.
det känns ju lite tajt att leta nytt jobb om jag ska sluta till jul.

nu har jag målat omgång nummer ett.
det blir grönt och det blir vitt. grönt i köket och vitt i hallen.
och alltid är jag lika klantig. det droppade färg på golvet och när jag böjer mig ner för att torka upp det lutar jag huvudet mot lådorna (som jag precis målat) så jag får färg i håret. och efter det när jag ska skölja ur trasan, lutar jag benet mot luckan (som jag också precis målat) så jag får färg på hela byxorna. jag är så smartsmartsmart.

nu är julia iväg på orkesterspelning och jag ska.. ? göra? ingenting. förutom att bli frisk någon gång..

nu ska sjuklingen sjuka sig med att måla.
jag vet att det är en skruvmejsel på bilden, men jag måste skruva bort massa handtag först.
:) :) :).

vaknade även idag med feber och huvudvärk. så jag bestämde mig för att ett besök hos läkaren verkligen var på sin plats.
efter den långa måndagsmorgonskön fick jag träffa min läkare, som berättade att jag troligen har en infektion av något slag, utan att hon behövde ta några prover. men jag är mer än glad över att hon konstatera det utan att sno mitt blod. dessutom frågade jag henne angående mina vitaminsbristprover jag tog i våras, eftersom att jag aldrig fått något svar på dem. och faktiskt så hade jag b-vitaminbrist. så nu ska jag äta receptbelagd b-vitaminsmedicin för att få upp värdet snabbt. tycker bara att det är extremt konstigt att de inte hörde av sig när dem fick provsvaren...

just nu är jag sådär jobbig. sådär jobbigt ledsen.
när jag inte vet vad det är så gör att jag blir så sjukt ledsen.
julia brukar säga att hon vill göra mig glad och hon frågar vad som skulle göra mig glad.
och jag blir ännu mer ledsen när jag inte har något svar på den frågan, att det inte är något som gör mig glad, för stunden.
jag blir ledsen för att jag inte kan säga att "allt jag behöver är en kram från dig". för om jag var vanligt ledsen skulle det räcka alldeles utmärkt, men nu är jag inte bara vanligt ledsen. jag är jobbigt ledsen.
det är väl den här fruktansvärda höstångesten.

och tidigare idag skrattade jag hur mycket som helst. det har egentligen varit en jättebra dag.
och sedan vänder humöret.
jag är som natt eller dag.
mörker eller ljus.
noll eller hundra.
allt eller inget.
jag är aldrig där i mellan. det är allt eller inget.
och dom här inget-stunderna är så fruktansvärt jobbiga. det finns ingen lust att le. ingen lust att röra sig en milimeter. allt är verkligen inget.
på samma sätt som allt-stunderna kan vara jobbiga. kan inte sitta still. inget stimulerar mig tillräckligt. allt är verkligen allt.

jag vill kunna sitta på en stol, som en normal människa, och vara varken extremt glad eller fruktansvärt ledsen. jag vill inte att min sinnesstämmning ska ta all min energi.
jag är trött på det här.

jag vet två stycken nya tatueringar som jag vill göra.
det har med text att göra, men jag vill inte berätta förrän jag bestämt mig klart vilken text det ska bli, så det så.

och imorgon ska jag köpa färg, för jag ska nämligen måla om i köket. jodå, det ska jag.
grönt ska det bli. sådär lite mörkare grönt.

imorgon är jag ledig och tisdag är det jobb igen. och då hoppas jag att jag är tillräckligt frisk för att kunna jobba igen.
i veckan får jag också besked om det nya jobbet. det är ju lite pirrigt förstås.

jag är fortfarande förskräckligt förkyld. ena dagen är det feber, andra dagen är det halsont, tredje dagen är det hosta. och ibland är det allt på en gång.
ger det sig inte till imorgon blir det faktiskt ett besök hos doktorn.

fortfarande väldigt förkyld och sjuk.
verkar till och med bara bli sjukare och inte friskare...
jobbigt.
julia är också sjuk, så vi är sjuka tillsammans.
men, jag vill ändå bli frisk nu. nununu.

varför är de ensamna kvällarna och nätterna så fruktansvärt ensamna. och långa.
varför finns där inget lugn?
tre timmar har jag sovit. jag kan inte sova utan någon annan. jag är fortfarande för rädd för natten, för mörkret. mörkret blir alltid så mycket mörkare när man är ensam och jag var tvungen att tända de lampor som jag låtit bli att tända på så länge. jag var tvungen att gråta de tårar jag inte gråtit på länge.
jag kommer för alltid att rädas det nätter jag tvingas sova ensam, så är det bara.

höstångestlåten.
och det är alltså ångesten jag vill ska lämna mig.

jag vägde mig nyss, eftersom att det är flera som kommenterat att jag blivit smalare.
6, nästan 7 kg har jag gått ner, på drygt en månad.
och jag vet inte om jag ska bli orolig eller glad.
jag är glad för att dom extra kilona är borta men undrar om jag behöver känna oro för att gå ner ännu mer.

jag vill hela tiden fly.
när saker och ting börjar bli en vana vill jag bryta den själv, så fort som möjligt, för att jag inte ska få vanan bruten oväntat, oönskat.
jag vill ha kontroll.
när jag börjar tycka om något för mycket, blir jag fruktansvärt rädd för att förlora det. då drar jag mig istället undan innan jag blir sårad.
jag har blivit sårad allt för många gånger och hjärtat skriker till mig så fort det finns en minsta risk till det. men det leder till att mitt hjärta ständigt skriker, för hjärtat tycker jag kan bli sårad av allt. nästan så att det skriker till mig att jag kan bli sårad av min taklampa. inte riktigt, men inte heller långt ifrån.
det har hänt allt för många gånger förut, att hjärtat gått sönder. jag har heller aldrig lagat det. det är små pusselbitar som ligger där inom mig, tätt intill varandra, nöter sönder varandras kanter. skaver. skriker. aldrig riktigt helt. pusselbitar som skavt så länge mot varandras kanter att de bytt form. de passar inte längre varandra. det går inte att laga. det går inte att lägga ihop bitarna till ett pussel.
jag måste forma om kanterna. fila, slipa, pressa. arbeta för att försöka få bitarna att passa varandra igen.
det är vad jag måste. om jag ska fortsätta orka. men hur?

september.
höst.

jag började hösten med en klippning.
och stina har gjort det igen!
:).
jag blir inget annat än nöjd hos henne.
och varje gång säger hon till mig "det är såå roligt att ha dig som kund när man får göra så mycket roligt med ditt hår".
den här gången blev det lite mörkare, lite röda nyanser och lite längre slingor här och var.


före.




efter. plattat.



efter. oplattat.

jag vill ta en paus.
stanna.
andas.

jag vill gömma mig i ett hörn, bortglömd och sorgsen, för att sedan komma tillbaka när energin också gör det.
gömma mig från livet.
gömma mig från måsten.
gömma mig för människor.

jag vill försvinna.
jag behöver andas.

det är som att livet håller andan just nu.

men jag hoppas innerligt att detta bara är den sedvanliga höstångesten som knackar på, och inget värre.
hoppas hoppas hoppas.
med bara ben står jag i det kokande vattnet, redo att bryta min egen tystnad.
men inte ens för mig själv kan jag skrika ut den ångest jag känner.
inte ens för mig själv kan jag formulera och sätta ord på det jag varken känner eller tänker.

det är som att livet håller andan, och paniken för att inte få luft blir värre för var sekund.

men jag hoppas innerligt att detta bara är den  sedvanliga höstångesten.
det bara måste vara det.

idag börjar skolan i karlstad. så antagligen får jag veta idag om det är några som valt att inte börja.
det är nervöst.
och jag är hemma idag för att jag är sjuk, så då kan jag uppdatera mailen och hålla i mobilen hela dagen..

och jag har så jätteont i revbenen. antagligen från i fredags. jag har mig själv att skylla, men det gör ändå sjukt ont.


imorgon blir det arbetsintervju och på onsdag är det dags att klippa mig igen. och den här gången kommer det att bli en större förändring! och jag längtar sååå mycket!!!

och annars är det bara kvällsjobb, nattjobb och helgsjobb den här veckan om jag inte är fortsatt sjuk.
jättebra och jättetråkig vecka.

sist jag behövde köpa ny tandkräm hittade jag den här tandkrämen på ica. ekulf biologic.
asbra tänkte jag och köpte den. och när man först stoppar in tandborsten med tandkrämen är första reaktionen att spotta ut allt på en gång.. men så borstar man lite ändå och den äckliga smaken försvinner mer och mer, och blir helt okej. och ni ska bara veta hur rena tänderna blir efteråt. ni vet ibland står man och borstar i hundra år, men ändå känner man efteråt att det inte är riktigt rent överallt. men med den här tandkrämen kan man borsta nästan hur kort stund som helst och det blir hur rent som helst! helt underbart!!!

det var en riktig bääääästfeeeest igår!!!
jag var så sjukt glad och det var alla bästa människor man kan tänka sig.
och så förstör jag allt..
men, här är bästbilder från bästfesten.




























och sedan var det någon som trodde att mina smoothierecept var ett riktigt juciepaket och ställde in den i kylen! haha<3.

igår var det två månader med julia<3.

och vet ni förresten att jag förra veckan fick ett brev från banken, som jag klantigt nog inte öppnade förrän i söndags, där det stod att jag innan fredag skulle betala dom trettio tusen kronor. jag panikade och undrade hur det kunnat blivit så. jag ringde såklart pappa, som jag gör i sådana situationer och försökte förstå vad det var för fel. det var ju resterande beloppet på mitt topplån, det förstod jag, med att jag skulle behöva betala det på en gång... vem har trettio tusen liggandes på kontot bara sådär? inte jag i alla fall. men igår var jag på banken och redde ut saken. de skulle ha skickat ett brev som jag skulle skriva under om att jag ville förlänga lånet.. men det hade jag ju inte gjort eftersom att jag inte fått något sådant brev.
så det löser sig. jag behöver inte bli helt utan pengar än i alla fall.

vintertidtabellen för bussarna i täby, den bussen jag tar till och från jobbet har fått ännu sämre tider än tidigare.. så nu är det ingen som matchar någon dag åt något håll. inte alls okej. hur mycket jag än trivs där, måste jag inse att det inte fungerar. tyvärr..

nu är det matlagninsdags i fast/björn-lägenheten. ja, för det bor ju faktiskt en liten björn här nu också <3. :).