Jag och ensamheten.

den här helgen har varit en tystandreahelg. sådana där perioder då jag i stort sett är helt tyst.
men men, jag får väl tillbaka talförmågan snart igen, i guess.

idag var jag hemma hos sara för att fixa hennes hår. färga och förlänga. och jag saknar ju verkligen mitt långa hår.. och det blev så fint på sara.
så när jag kom hem idag och öppnade brevet från banken där det stod "nu är det dags att förlänga ditt bolån" läste jag istället nu är det dags att förlänga ditt hår. haha.

idag var jag tillbaka till jobbet för att lämna mina nycklar.
jag kommer alltså inte att behöva gå dit något mer, alls.
det känns otroligt skönt.
men ändå kunde jag inte låta bli att gråta lite när jag stängde dörren för sista gången och gick där ifrån med blommor, presenter och fina små kort.





tack så jättemycket för allt. ni är världens underbaraste arbetskamrater!

när jag för en gångs skull är hungrig, kan jag inte äta. jag önskar att min matlust och hungerkänslor kunde samspela någon endaste liten gång.

på en halvtimme har inslaget om utebliven plats i eurovisionfinalen visats fem gånger, nu sex gånger, i nyhetsmorgon. herre gud. vi visste ju ändå hur det skulle gå.
jag har knappt sett något annats lands bidrag, men jag tycker ändå inte att anna var bra nog. 


och idag fyller fintjejen 20! grattis♥.

det här är en dålig kväll.
en ensam kväll.
en ledsen kväll.


jag gör mig liten, drar ihop mina ben.
jag räddar mig själv nu när timmen är sen.

ikväll är det jag och ensamheten.

jag var duktig nog att laga mat, men nu mår jag illa istället.


i mitt huvud är hösten redan avsatt för att plugga. jag kommer på mig själv med att tänka "nej jag väntar med att köpa det tills jag har flyttat" "det spelar ingen roll, jag flyttar ändå till hösten" osv. så även om jag inte känner mig riktigt redo, trorjagkanskevetinte, för att plugga så är det vad jag har ställt in mig på.
men
det betyder att jag kommer, lite smått, gå under om jag inte kommer in någonstans.
hur ska det gå, hur ska det gå?

jobbet idag har gått bra. och det har varit ganska lugnt. men det känns som om jag varit där i 24 timmar. jag är alldeles slut.
4 dagar kvar på jobbet, jag längtar tills det är dags att räkna ner i timmar, minuter och sekunder.

en sandalsvarm dag som denna satt jag och världens finaste katt utanför porten.
jag läste och vida vaktade.
och den enögda kissekatten som bor några portar bort brukar komma fram och hälsa på mig, och det trodde han att han skulle få idag med, men det ville inte vida hon börjar fräsa och morra och så springer hon fram och säger ett försnyt litet mjau och springer tillbaka och gömmer sig under mina ben. haha. hon är så skräckinjagande min katt. den enögda katten tittade bara på vida och gick sin väg.



jag längtar till mindre jobb och mer tid för detta.

på gymnasiet gick jag inriktning teater och det har tonat ner min blyghet och gett styrkan att våga. och samtidigt som det var mina värsta år psykiskt sett så är det ändå åren som öppnade upp mig. allt som i flera år legat gömt under ytan kom fram och ställde till det riktigt ordentligt, men det var också det som behövdes för att jag sedan skulle kunna bygga upp mig själv igen. och det har jag gjort nu. jag mår fortfarande inte helt bra, men inte på långa vägar så dåligt som jag mådde då. och jag är så glad att mina vänner tvingade fram det där ur mig och tvingade mig att hitta viljan till att leva.

vissa, mindre bra, egenskaper hos mig har förstärkts med tiden om jag tittar flera år tillbaka.
bl.a.
så har jag blivit mycket mer enformig med maten. konsistensen, smaken, utseendet betyder allt för att jag ska kunna äta.
om jag fastnar i en vana har jag otroligt svårt att bryta den.
jag har blivit känsligare för ljud och ljus, sinnena har liksom utvecklat någon känslig superdetaljsförmåga.
jag drar mig för att göra någonting jag inte gjort förut. och det blir jobbigare ju längre jag drar ut på det.
det blir svårare och svårare att prata i telefon, för jag tränar aldrig på det.
det är mycket som blir allt eller inget, har allt svårare för att befinna mig där mitt i mellan.

sedan är det också vissa saker som jag har tränat upp och blivit bättre på.
bl.a.
är jag bättre på att säga till när jag missförstår och möta folk jag inte känner utan att springa och gömma mig i närmsta hörn.
att jag försöker strunta i det som känns jobbigt och köra på ändå. att vara den tokstolla jag är liksom.
så kan jag skratta åt mig själv och mina misstag (när det händer något tokigt i aspergerbemärkelse) istället för att skämmas för det.
och jag klarar av att jobba. allt som har med jobb att göra. skaffa ett jobb, bli vän med arbetskamrater, samarbeta etc.

ni tycker kanske att jag låser mig fast vid att jag har asperger. att aspergern tar upp hela mig och att jag inte är någon förutom asperger. men saken är att det är en stor del av mig, och den styr många saker i min vardag och det går inte att bortse ifrån. sedan önskar jag att samhället var så att jag inte ens skulle behöva få diagnosen för att känna mig förklarad. att jag skulle få vara så konstig som jag är utan att det behövs någon annan förklaring än att jag är jag. men. nu ser det ut som det gör och då vill jag försöka förklara hur jag fungerar. jag kan välja att vara arg för att jag föddes med det här, men det är liksom jag. men för den sakens skull betyder det inte att det inte är jobbigt, för det kan jag tala om att det är. men jag får liksom lära mig själv varje dag, träna varje dag på att göra sådant jag tycker är svårt och jobbigt. 

och egentligen vill jag bara tacka mina fina vänner som står ut med knasiga andrea med omöjliga krav. :).

dags för jobb igen då. men ikväll är jag ledig. och imorgon jobbar jag igen. ledig på söndag för att sedan jobba sju dagar igen.
jag förstår inte hur man ska klara av att jobba en helt livstid. jag har liksom precis börjat med jobblivet och är redan helt färdig med det. fast det blir väl annorlunda när man väl gör något man vill.

jag vill bara.
sova?
eller kunna sitta ute i solen åtminstone en liten minut.

jag funderar även på att skaffa boendestöd.

i täby centrum har dom ett litet ställe där man kan köpte smoothies och andra nyttigheter. och idag köpte jag berry verry. så otroligt god!

maaaaat!!
hallon-banansmoothie.

jag mår så illa. känns som illamående efter att man ätit för snabbt och för mycket, men jag har inte ätit sedan tidigt i morse, så det borde snarare vara illamående för att jag är hungrig?
men, vad ska man äta när det inte finns något hemma och ingen affär längre är öppen?
lite te?

inte då att allt hår försvann. det är faktiskt inte så stor förändring från tidigare. jag vill spara ut nu så att jag kan klippa någon annan rolig frisyr. men det blev lite ljusare och lite somrigare. lite lockigare och lite längre.
konstigt att det ser tjockare ut när det tunnats ur. och att det helt plöstlisgt blev så lockigt? och längre?

och jag är gladare över frisyren än jag ser ut.

idag sov jag till halv tio på morgonen. HALV TIO. vet ni ens hur länge det är för att vara jag. nästan första gången i världshistorien. sen när jag kom hem från dagens utflykter denna lediga dag somnade jag och sov i två timmar till. och nu mår jag riktigt illa och har ont i huvudet. jag hoppas sååå att jag inte håller på att bli sjuk. jag vill inte ligga sovandes i en mörk lägenhet en vecka till.
jag hoppas att nattens sömn och lite tur får mig att må bättre för nu drar nästa intensiva jobbperiod igång. av tolv dagar har jag bara en ledig dag. på tjugotvå dagar är jag ledig två av dagarna. men efter de här sista tolv dagarna blir det lugnare igen. tack gode gud för det!

vad skulle ni säga om jag sa att allt mitt hår är borta?

för länge sedan läste jag boken my sisters keeper.
och nu hade jag beställt hem filmen och den landade i hallen idag.
nu rullar tårarna ner för mina kinder, men det är inte på långa vägar lika många tårar som när jag läste boken.
my sisters keeper är i alla fall ett måste oavsett om ni väljer boken eller filmen.

idag var jag på aspergergruppmötet nr 2. det var intressant idag med och vi pratade mycket mer än förra gången. eller liksom det flöt på bättre. det är också så roligt att se allas egna små egenheter. för på samma sätt som vi är väldigt lika är vi totalt olika. och kombinationen av oss alla är jätterolig. jag sitter mest och skrattar. :D.


annars är dagarna fortfarande svåra att ta sig igenom. jag har en ångest som är värre än jag tidigare känt och vill inget annat än att ligga i sängen och sova med vida intill mig. jag räknar tabletter för att sedan lägga tillbaks dom i burken och bestämma mig för att vänta i alla fall en dag till.
ändå fick jag kommentaren "vad pigg och glad du låter" och det beskriver väl ganska bra hur pass bra jag är på att dölja allt när jag är ute bland folk. allt för att inte erkänna mig besegrad. jag vill inte visa mig så totalt nedbryten som jag egentligen är. samtidigt erkänner jag det här. men det känns som att det inte spelar någon roll. eller alltså. ni vet. som bajs typ.

korv.

jag är hungrig. men jag har ingenting här hemma. förutom några tomater och en flaska vin typ. och lite pasta och massvis av te. men den här senaste veckan har jag legat i sängen i princip dygnet runt i en helt svart lägenhet. då blir man inte hungrig, inte det minsta. och den här viktminskningen det för med sig triggar bara igång det gamla tävlandet mot siffrorna..

och ikväll har jag jobbat mitt, antagligen, sista pass med sara. och hon är verkligen världens bästa att jobba med. ja. härmed utser jag sara lindström till världens bästa medarbetare!

min livsvilja har åkt iväg på långsemester.
och jag har fan inte godkänt någon semesteransökan på det!

varför finns det ingen uthyrning på livsviljor?

jag HATAR när ångesten tar över så pass att jag inte kan träffa mina vänner.
när jag måste isolera mig för att tårarna bara VÄGRAR sluta rinna.
jag blir så vansinnigt less på det. vansinnigt less.
och ledsen på riktigt.. en bästa vän är ju hemma över helgen, och jag sumpar chansen att träffa henne.
men ta dig samman och åk och träffa dina vänner säger rösten i mitt huvud och skuldkänslorna för den värdelösa människa jag är blir bara starkare och ångesten blir bara starkare och paniken blir bara starkare.
och när mina fina vänner messar och är så förstående, men samtidigt så gärna vill träffa mig blir jag så arg på mig själv. jag förstör för mig. jag förstör för världens bästa människor som ska behöva sitta och oroa sig för mig och försöka peppa mig att orka och vilja.
vad jag är less och trött på det här.
på det här att jag aldrig kan hjälpa mig själv, jag kommer för alltid behöva er som drar mig frammåt i livet.
och det är inget jag vill.
jag känner mig oförmögen att klara mig själv.
att jag aldrig kommer att stå på mina egna ben.
jag kommer aldrig lära mig att gå.
så känns det som.
jag vill inte mer.

hjärtklapnningen dunkar i bröstet dubblet så snabbt som pulsen medan andningen låter som något som inte går att beskriva.
de röda dropparna rinner längs med och skriker den panik jag inte kan kontrollera.
så oförberett och otajmat.
jag
hatar.

jag och pappa tog en liten sväng till stan. och vid kulturhuset köar dom till idol. sjuuukt mycket folk. och även fast det inte är min stil att söka till idol och att jag antagligen skulle bli utkasstad vid redan förska försöket. men ändå kan jag inte låta bli att tänka
tänk om jag hade stått i den kön idag.
tänk om jag faktiskt hade råkat gå vidare.
tänk om jag skulle få stå på scenen och sjunga en liten sång för musiktörstande sverige. även om det bara hade varit för en endaste liten gång.
tänkt om jag skulle våga ge det en chans...

idag fick jag ett sms om att mina glasögon kommit, så jag åkte och hämtade dom på en gång.
ganska så lika de förra, men dom gillade jag ju, så det är inte så konstigt att jag köpte liknande.



och ja, nu blev luggen kortare igen..



efter det blev det pappagjord vegetarisk pizza hemma hos honom. :).
det var fint. och gott. och jag är korvmätt!

idag har jag spenderat eftermiddagen med sofia.
det känns som att vi har åkt runt i hela sverige.
haha.




jag har beställt ett par glasögon till nu i alla fall.
och mina andra, som jag beställde förra veckan, har blivit försenade. men jag hoppas att dom kommer snart!
men nu har jag i alla fall snart ett par bruna och ett par svarta. :).
jag lääängtar. och hoppas att jag trivs i dom nya.

bara för att det blev så många femmor i rubriken ;).

och jag tror inte att jag visat den nya hårfärgen, eller alltså det bruna jag försökte färga i söndags.
det som var svart är fortfarande svart, och på visa ställen är det väldigt ljust brunt. men men. jag ska ju snart klippa och färga igen, så det gör inte så mycket. men guuud så det har växt! den korta delen av luggen var ju låååångt ovanför ögonbrynet fortfarande när jag kom hem från thailand. men nu är det nedanför ögonbrynet. som sagt är det både bra och dåligt att det växer så snabbt.


and there's no make up or hairstyling what so ever.
det är inte ofta jag tar kort då.

syns det någon skillnad på min dåliga bildkombination?

den extrema värken är över, men febern kvarstår och det svider något fruktansvärt i magen. kanske är kombinationen ganska så tom mage och starka smärtstillande inte den bästa? well. jag sjukskrev mig imorgon med, mest för att inte vakna imorgon och ha lika ont i alla fall, även om det är på bättringsvägen.


det är ofta jag blir bortvald. för att jag är tråkig.
jag vet.
för jag har hört.
jag tycker det är tråkigt att höra lögnerna, när det så uppenbart är det motsatta.
:(.


men
sofia kommer hem i helgen och då vet jag någon som blir glad. det är jag! <3.

vet ni förresten att igår när jag kom till akuten råkade jag gå in amulansvägen utan att jag tänkte på det.. haha, men det är ju den vägen jag är van att ta ;).

nu tycker jag att det kan få vara slut på det här onda! fy korvans alltså. febern har inte ens försvunnit även om jag inte har lika ont längre.

men
jag har bokat klipptid.
jag kommer får mina nya glasögon den här veckan, plus att jag kommer att beställa ett par till helt gratis!
jag ser så mycket fram emot det nya jobbet och sommaren där.
jag ser fram emot att vara vuxenledare (jag vet, det låter sjukt vuxet) på konfirmandlägret med bl.a jonas. och tjäna massa pengar.
jag är nyfiken över intagningen till hösten, kanske att jag kommer in och kanskekanske jag faktiskt väljer att börja plugga.

och en sista sak. what's up med gelatin i varenda läkemedel?!

jag har bakat bröd.
bills bröd med en touch of me.
ett awsome bröd innehållande ekologiskt dinkelmjöl och grahamsmjöl, jäst, vatten, ekologisk havremjölk, mjölkfritt smör, salt, linfrön, solrosfrön och russin.
och två stora limpor, som på bilden, ligger nu i min frys. :).





så här har mitt liv sett ut de senaste dygnen, dygnet. film, sov och kattmys<3.

igår var jag tvungen att gå hem från jobbet för att jag hade så förskräckligt ont i magen.. (mensvärk)
det blev lite bättre under eftermiddagen och mådde ganska bra faktiskt.
sedan till kvällen blev det värre, men jag tänkte att det skulle bli lite bättre om jag lade mig i sängen med värmekuden, värktabletter osv osv.
jag vaknar på morgonen av en dröm där det är någon som skär upp hela magen på mig och drar i alla tarmar och allt som finns där inne. och precis så kändes det när jag vaknade, så ont gjorde det.
och så van som jag är med denna hysteriska mensvärk försöker jag härda ut, med spyor, feber, kallsvettningar, och ett utdraget ålande i sängen (och överallt i hela lägenheten) men efter en timme ringer jag pappa om hjälp för att skjutsa mig till vårdcentralen, för jag kunde inte ens gå. jag ringde mamma innan dess också, men hon svarade inte. vet inte riktigt varför jag ringde henne, men hon är sjuksköterska och då känns det bra att ringa liksom.. och när hon ringer upp säger hon att jag ska åka till akuten inte till vårdcentralen. och då ringde jag danderys gynakut och dom sa också att jag skulle komma in på en gång.
väl där får jag ta blodprov, urinprov och allt sånt där vanligt krafs. sedan gynundersökning. och i vanlig ordning får dom inte in alla makapärer där dom ska in, trots de mindre alternativen av instrument. så någon ordentlig undersökning blev det inte tal om. men ultraljudet visade ingenting. så det är ju inget fel. bara en extrem smärta.
och för en gångs skull tror dom mig när jag säger att min mensvärk är extrem.
och nu fick jag den högsta dosen på en stark smärtlindring samt ett muskelavslappnande läkemedel, som man endast får ta två gånger per dygn. så nu hoppashoppashoppas jag på att den här smärtan kan ge med sig, om bara för en liten stund.

och förresten.
manliga gynekologer är verkligen bäst!

jag åt nyss helgens första lagade mat. bra gjort... suck.
jag kommer aldrig någonsin att få till det här med maten, känns det som.
fast igår åt jag en sallad till lunch. en halv. men liksom varm, lagad mat.

vida vill hemskt gärna bita bort sina stygn som hon har på lilla magen. trots att hon har en sådan där plastgrej runt huvudet så tar jag bort den ibland när hon vill kela och när hon ska få tvätta sig, men då sitter jag såklart med och ser till att hon inte tvättar såret, eller biter bort tråden till stygnet. men idag var hon så snabb på att dra bort ett stygn! det började blöda lite och så, men inget mer. såret gick inte upp eller så, men jag ringde för säkerhets skull till djursjukhuset, men dom sa att det inte var någon fara så länge inte såret gick upp. men jag skulle hålla extra koll för även om det inte gick upp då kunde det göra det senare under dagen. så ni kan ju gissa vad jag har gjort idag. tittat till det där såret stup i kvarten. men det verkar gå bra, så det känns bra!

förutom tilltittande av sår har jag idag tvättat, för det har jag inte gjort ända sedan jag kom hem från thailand. och det var ju ett tag sedan.
jag har också rensat ut massa gamla kläder och skräp.
skönt att ha det gjort.
nu laddar jag för en ny jobbvecka. det blir ju extremt mycket jobb nu den här månaden med både gamla jobbet och introdagar på nya jobbet. så nu behöver jag all vila jag kan få.

och förresten har jag tyckt om helgen. sol och springrundor! :).